onsdag 23 december 2009

23 december

Dan före dan och det är hög tid att koka klenäter, lägga in sill i knäck, borsta halm från skorna, luta aladåb, lacka snören, griljera julmust, rimma på klimatsmart och bada gröt. Men någon skinka blir det i n t e på julbordet i år!!!
Någon ordning får det väl ändå vara på ett julfirande...

God Jul!

fredag 18 december 2009

Vad är väl en julfest?

Såg för en stund sedan att några av mina tidigare jobbarkompisar uppdaterat sina statusrader på Facebook med glada utrop om att det snart var dags för julfest på jobbet.
Helt ärligt, så kände jag ett litet styng av avundsjuka. Kombinerat med känslan av att inte höra till.

Det är ju så det är. Jag avtackades ju vid förra julfesten, som alltså blev min 17:e och sista i det sammanhanget. Och även om jag frivilligt och på eget bevåg valt att sluta min anställning så kommer jag alltså på mig själv med att sakna julfesten.

Det var något speciellt med att närma sig arbetsplatsen när det var dags för den stora festen och se marschallerna glimma utanför entrédörrarna. Därinne väntade oftast välkomstglögg och hela gänget av välbekanta ansikten. Fast för dagen i obekanta frisyrer.

Jag saknar att leta efter min plats vid bordet med hjälp av trasiga spelkort, halvsjungna sånger, kraxande läten, eller vilken metod man nu hade valt för att få ihop oss deltagare i lämpliga konstellationer. Jag saknar husbandet som aldrig slutade spela, chefernas mer eller mindre spirituella tal. Julklappsbytet. Den lätta anarkin som utbröt när några började ställa tillbaka bord och stolar fram på småtimmarna, samtidigt som ett annat gäng bestämde sig för att köra introtävling med låtarna på Absolute Music 14. Godisfrossandet och slattpartyt i köket med de sista entusiasterna var kanske alla julfestkvällars ultimata höjdpunkt...

Jag kan till och med sakna att ingå i städpatrullen dagen efter.
Det kallas visst nostalgi...

Men nu är jag ju min egen chef och man har ju inte roligare än man gör sig, som bekant. Så jag får väl helt enkelt ordna en firmajulfest. Med mig själv.

Skål och välkommen ska jag vara!
God Jul!

söndag 13 december 2009

Prylen som "alla" snackar om...

Nu har även jag trillat dit och skaffat mig en iPhone. Veckorna innan jag slog till var jag övertygad om att det var just en sådan jag behövde, för att mitt liv skulle bli... fulländat/uthärdligt/praktiskt/2009/osv...
När jag väl fick hem den så började jag fundera om den var så fantastisk. Min "gamla" telefon var ju också rätt kompetent. Fixade både mail och musik, uppladdning av filmer till Youtube, synkning av kalendrar förutom att det gick att ringa på den.
Fast idag, två veckor efter leveransen så blev jag nog lite förälskad i den. Eller dess möjligheter snarare.
Det var när jag stod på en stege och fixade med isolering runt en skorsten och lyssnade på Cowboy Corner, ett program som just då sändes ut av en radiostation i Texas.
Webradiolyssning var alltså det som fick mitt hjärta att smälta, nu när vi är ett par på riktigt. Snart ska jag prova decibelmätaren också.
Och göra ett roligt julkort samt ta en liten tur på Louvren.
Den är nog inte så dum i alla fall; prylen som alla pratar om!

söndag 29 november 2009

jenneboradio.se

Nu finns den. Min alldeles egna radiostation på nätet. Började visserligen med sporadiska små ljudbloggar redan i våras, men sedan idag (1:a advent) kommer det att dyka upp ett nytt program/avsnitt varje söndag. I första hand kör jag fram till årsskiftet. Därefter blir det en utvärdering som får avgöra om jag ska fortsätta. Och i så fall i vilken omfattning.
Här: http://jenneboradio.se hittar du Örebro läns nyaste radiokanal.

Vi hörs!

söndag 18 oktober 2009

Nätverkande.

Sitter just nu på tåget. 18 vagnar långt. Det är ett av de längsta persontåg som någonsin körts i Sverige. Vi är på väg till Västerås, där det vankas lunch. Och mingel. Sedan bär det av till Stockholm och en väntande färja. Där väntar mer mat. Och ännu mer mingel. Just nu, på tåget, informeras om alla praktiska detaljer. Ryktet säger att man endast kan betala med kontanter i barerna ombord. Stor uppståndelse, utredning pågår. Hur ska det ha med representationen? Kul ska det i alla fall bli att få vara med om detta. Promotionbåten 2009, Örebro läns största nätverksarrangemang. Knyts det några nya kontakter eller smörjer man bara sina gamla? Rapport kommer!

söndag 13 september 2009

Vad är det för fel på du?

Häromdagen var jag och handlade på ett av stadens byggvaruhus. Jag har vid mina tidigare besök där förundrats över att de skriver "Käre gäst" på sina handtextade blädderblocksmeddelanden till oss kunder i butiken. Gäst är man väl när man tar in på hotell, eller beställer in mat på restaurang?
På en bygghandel är man kund. Eller möjligen besökare. Inte gäst, för tusan!

Som sagt, häromdagen skulle det handlas en massa saker. När det kom till stuprören, så visade det sig att facket med den dimension av rör som jag sökte var tomt. En ung man i drive-in-kassan kollade lagersaldot och kom fram till att man nog skulle kunna hitta rätt slags rör högst upp i en hylla.

Han ringde efter en annan kille som strax dök upp och avlossade följande kärnfulla fråga:
-Käre gäst, är det ni som ska ha stuprör?
Precis så: Käre gäst, är det ni som ska ha stuprör... Jag blev både gästad och niad. I en och samma mening. Och förstummad!

Två dagar senare besökte jag ett telekomföretags lilla butik för att kolla upp en sak angående mitt mobiltelefonabonnemang.
-Vad har min herre för personnummer?
Precis så: Vad har min herre för personnummer... Nu blir man herrad också.

Vad är det som har hänt? Vart är vi på väg? Vem har bestämt det?
Oavsett vem, vad eller vilket, så gillar jag det inte!
Jag var ju för fasen med och motionerade i Vasaskolans elevråd om att vi skulle införa rätten att använda du som tilltalsord mellan oss elever och lärarna på skolan! För en bättre och jämlikare värld! Och så händer detta... Suck!

Vad är det för fel på DU?

tisdag 21 juli 2009

Hallå! Det kommer nån...

Hörde om en forskare idag. Han hade studerat apors beteenden. Studien handlade om att apor faktiskt kan luras. Medvetet lura andra medlemmar i flocken för att själva tjäna på det. I korthet handlar det om att aporna tjoar på ett visst sätt när det dyker upp något illasinnat rovdjur i närheten.
Ibland utstötte man de här lätena även när det inte hotade någon fara, till exempel när man käkade frukt. Det som då hände var att flocken tog till flykten, med ledarna i spetsen. Då kunde den (eller de) som ropat på vargen i onödan dröja sig kvar och sno åt sig av de övergivna godsakerna. Godsaker som annars apor med högre rang i flocken skulle ha ätit upp.

Ponera att du har en fabrik som tillverkar en vara som inte kan säljas på öppna marknaden utan att högre ort gett klartecken. Då har du förmodligen ett problem. Ända till dess att du lyckats övertyga höga vederbörande om produktens förträfflighet. Eller nödvändigheten för allas bästa av att produkten verkligen kom ut på marknaden.
I det läget skulle det vara frestande att tänka tanken att ropa på vargen. För chansen är trots allt ganska stor att tillräckligt många överordnade apor i flocken kommer att låta sig luras, med påföljd att även resten av gänget kommer att tro att det är sant. Att vargen kommer. Massvaccinering, någon?

onsdag 15 juli 2009

Närvaro

Jag var på mitt fjortonde år och satt i en eka vid en vassrugge i Stora Lelången i Dalsland. Luften var frisk efter regnet och det var en perfekt kväll för mete. Jag stirrade koncentrerat på flötet. Men jag såg aldrig om det rörde sig. Jag var nämligen inte där.
Jag var på väg till månen. Som en av de tre astronauterna i Apollo 11 skulle jag få gå på månen. Den 16 juli är det 40 år sedan jag satt där i båten. Jag är fortfarande på väg... Och jag minns precis hur det kändes.

tisdag 7 juli 2009

I selen igen!

Fasen vad kul det var! Att vara tillbaka i studion igen. Tror inte att det märktes alltför mycket att det var ett halvår sedan sist. Jag gillar verkligen att vara i direktsändning. Att få bygga programmet samtidigt som det sänds. Nu ska jag njuta varje stund av de 28 program som återstår innan det är över för den här gången.

tisdag 30 juni 2009

Kundtjänst

Båtmotorn som inte ville gå. Fortsättningen.

Jag hittade numret till kundtjänst i manualen till motorn. En telefosvarare upplyste mig om att numret var ändrat. Från 020 till 0771. Det nya numret ringdes upp och en telefonsvarare upplyste mig om att det just nu var många som ringde, men att man snart skulle besvara om mitt samtal.

Efter en evighetslång väntan så svarade någon till slut. Jag berättade om den trasiga motorn och fick ett blixtsnabbt svar om att jag skulle få ett annat nummer, till en verkstad i min närhet, som skulle titta på motorn.

Verkstaden visade sig vara en semesterledig bilmekaniker som satt på en badstrand tillsammans med sina glatt tjoande barn. Han tänkte minsann inte titta på någon båtmotor innan augusti månad. Basta!

Jag ringer tillbaka till kundtjänst och meddelar mekanikerns ståndpunkt. Då får jag veta att jag ska ta kontakt med butiken. Ja, men de har ju inget telefonnummer, förutom det här, svarar jag då.
Kundtjänst lovar att butiken ska kontakta mig istället.

Detta har ännu, två arbetsdagar senare, inte inträffat...

måndag 29 juni 2009

Att segla är nödvändigt.

Det blev en helg i båten. Den gamla segelbåten hade äntligen kommit i sjön och blivit någotsånär tvättad och fejad efter att ha legat på land sedan hösten 2007. Motorn, en 4-hästars smattrande tvåtaktare med 15 år på nacken hade blivit utbytt mot en modernare fyrtaktare av årets modell.

Den nya motorn hade varit lite svårtstartad redan från början, men jag tänkte att det säkert berodde på att den just var ny och kanske behövde några starter för att liksom komma igång och därmed kunna visa upp sitt rätta jag.

Även i lördags behövdes det lite pillande och trixande innan den brummade igång och vi kunde styra ut på den nästan spegelblanka Hjälmaren med sikte på Vinön.

Vi lade som vanligt till vid vårt favoritställe vid den gamla ångbåtsbrggan (som egentligen bara är en övervuxen pir på öns västra sida) och ägnade dagen åt sol och bad innan kvällen avslutades på värdshuset.

Även söndagen förflöt i solandets och badandets tecken. Då och då körde någon båt förbi i farleden strax utanför och fick vår båt att guppa lite i svallvågorna, men annars var allt väldigt stilla och lugnt.

Framåt sena eftermiddagen var det så dags att åka hem. Motorn startade först efter lite sedvanligt trixande. Ett trixande som bland annat innehöll momentet skruva bort tändstiftet och sätt tillbaka det igen.

När den väl hoppat igång så tjuvstannade den så fort jag gav den lite gas. Om jag var snabb med att dra ut choken så gick den. Utan choke gick det bara att köra den på lite förhöjd tomgång. Annars dog den. Det hela kändes väldigt opålitligt.

Efter en stunds startande med påföljande tjuvstopp vägrade den att starta över huvud taget. En snabb koll visade att vi skulle hinna med sista ordinarie färjan hem. Ett väldigt snöpligt slut på en i övrigt fantastisk helg. Någon kanse undrar varför vi inte hissade segel och tog oss hem på det för en segelbåt mest utmärkande sättet? Nja, inte ens vi kan segla förutan vind...

Nu ligger båten kvar på Vinön och jag sitter och laddar upp för ett samtal till båtmotorförsäljarens kundtjänst. Sedan återstår att se om det blir så pass mycket vind att det går att få hem båten till sin rätta hamn idag...

tisdag 23 juni 2009

Ibland är det bara så vackert.

I vanliga fall brukar jag ta fram motorcykeln ur vinteridet någon gång i april. Eller i mars. I år tog jag fram den först igår. Den riktiga premiärturen skedde i kväll.
Nisse T och jag for till Sannahed för att kolla på speedway.

Solen sken och kolstybben dammade. Då och då sköts det fyrverkerier. Och Nisse och jag halvlåg i grässlänten i våra mc-kläder och konstaterade att vissa dagar krävs det inte särskilt mycket för att livet ska kännas bra.

Det var en sådan kväll i kväll. En kokt med bröd, en femetta till Indianerna. Lite snack med en gammal jobbarkompis, det gäller att köra minst tre-tre i de svåra heaten. Då kan det gå vägen...

Indianerna vann och solen värmde våra ryggar när vi fräste hemåt i den blåskimrande sommarkvällen. Och luften var full av liv, drömmar och förhoppningar.

tisdag 9 juni 2009

Inte vet jag...

Ibland så är allt solklart. Enkelt och tydligt. Men så rätt vad det är, utan att man egentligen vet hur det har gått till, ställs allt på sin spets och plötsligt är hela tillvaron ett enda stort NU. Som dessutom pockar på ovillkorlig uppmärksamhet och en omedelbart påföljande handling. Men hallå, låt mig få tänka en smula bara. Fundera lite, ska det vara så omöjligt?

Jo visst kan man väl få fundera. Om man noga läser det finstilta, kan man till och med hitta en sluttid. Ett klockslag eller datum, som innan det infaller, bjuder på en oändlighet av möjligheter, stötande och blötande.

Problemet är bara det att man (jag) så gärna vill veta vad som händer om jag besluta mig för det ena eller andra. Öppnar jag en dörr, stänger jag en annan. Och förmodligen tvärtom.

Blir till att använda sig av det gamla goda knepet, kortet i rockärmen... Sova på saken!

Godnatt och tack för idag.

fredag 5 juni 2009

Institutionen för kommunikation och design.

G-huset. Management by walking around. Sluttamp och uppbrott. Nu. Då. Senare. Vi ses. Sågs och försvann. Det kunde vara en helt vanlig torsdag. Vilket det också var. Samtidigt.

onsdag 3 juni 2009

Och ditt namn skall varda...

Får väl inleda med att tacka för visat intresse när det gällde att komma med förslag på namn till det radioprogram som jag ska sända i sommar.
Häromveckan hade jag tänkt klart i ämnet och meddelade SR Örebro vad jag kommit fram till. Och även om det nu inte blev något av de namnförslag som lämnats in här på bloggen som "vann", så spelade de i alla fall roll i själva processen.

Efter att ha svarat på en del kluriga frågor om varför jag ville att det skulle heta som det skulle heta, var det bara att avvakta kanalledningens beslut.

I morse kom så beskedet. Det blev godkänt! Alltså... programmet ska inte heta "godkänt" utan det var själva förslaget som godkändes. Ok?
Programmet kommer att heta: -Ett annat program!

Nu ska jag bara att sätta igång och tillverka jinglar och signaturer (det är radiovärldens motsvarighet till klistermärken och visitkort för den som startar egen firma), fundera ut ett lämpligt innehåll (som helst förnyar sig självt automatiskt varje dag) och lite annat smått och gott som kan vara bra att ha i Ett annat program!

Du kan höra resultatet i P4 SR Örebro måndag till torsdag mellan 09:00 och 13:00 samt fredagar 09:00-12:00 från och med den 6/7 och sex veckor framåt.

Kom ihåg var du läste det först!

tisdag 19 maj 2009

Sommarjobb

Då så. Även jag kan nu sälla mig till skaran av människor som vet hur det är att ha ett sommarjobb. Under de år när de flesta av mina kompisar hängav sig åt att sommarjobba, ägnade jag mig åt att ligga på en filt i Hästhagen och vara sommarledig. Eller också jobbade jag på riktigt, hade semester och bidrog till att någon annan fick ett sommarjobb.

Men i år ska det alltså bli av. Kontraktet påskrivet och den 6 juli sitter jag i en radiostudio i Örebro och ansvarar för 4 timmar direktsänd radio under förmiddagarna i sex veckor.
Får nästan lite dejavu från 1992 då jag hoppade in från "ingenstans" och sände Sommartid under 10 veckor.
-Varför inte det räknades som ett sommarjobb? Av den enkla anledningen att jag hade ett annat jobb samtidigt. Det var en tuff sommar. Men jättekul!
Nu har jag inget annat jobb vid sidan av, så jag klarar mig under sommaren med att sommarjobba.
Det är bara ett (litet) moln på den himlen. Namnet på programmet. Vad ska det heta? Förslag mottages tacksamt. Och som alltid när det gäller sådana här saker är det bråttom. Väldigt bråttom!

lördag 9 maj 2009

Tidens tecken

Å hur mycket får plats på en cd-skiva då?
Först förstod jag inte frågan riktigt. Hur mycket får plats på en cd-skiva? Det vet väl alla...
I alla fall alla som någon gång använt en cd-skiva.
Efter några sekunder slog det mig att dagens 20-åringar kanske aldrig har funderat över platsbrist på cd-skivor. De enda de har sett är väl samlingsplattorna med Dire Straits eller Christer Sjögren hemma i föräldrarnas skivhylla. Själva har de nämligen hela tiden burit med sig sin musik i en mp3spelare eller en telefon...

Å jag som just har försökt vänja mig vid tanken att de knappt ved vad en kassettbandspelare är!

måndag 4 maj 2009

Pandemi i pandemier.

Den har visst kommit av sig. Grisinfluensan. Eller "den nya influensan" som den tydligen ska heta. Vad kommer nästa att heta? Nyaste? Jävligaste? Ännu en?
Kommit av sig och kommit av sig, förresten. Myndigheter runt om i världen förkunnar stolt att de har läget under kontroll och därmed kan vi stackars medborgare andas ut. Eller till och med hosta, utan att riskera vara en länk i den förhatliga sjukdomskedja som hotat att utrota hela mänskligheten. Eller i alla fall riskerat att göra oss förkylda.

Den enda som "den nya influensan" åstadkommit hittills, som skiljer den från andra influensor som även de kan ta livet av människor i dess väg, är väl att ha bättrat på balansräkningen för ett och annat läkemedelsföretag. Munskyddsförsäljare har viss också haft goda tider. Överhuvud taget alla som tjänar på människors rädsla, har det gått bra för.

Förr i tiden fanns sibyllor, spåmän, domedagsprofeter, stjärntydare... som i många fall levde gott på vanligt folks okunskap. I en oupplyst tid frodas skrocket...

Men nu då, när vi alla är så utbildade och upplysta? Vi är förmodligen lika lättskrämda. Fast inte av tjommar som påstår sig ha sett tecken i en abborrmage eller på himlen. Nej då, något sådant skulle vi inte gå på.

Däremot sväljer vi allt med hull och hår som diverse olika experter påstår sig ha en aning om. Oavsett om det handlar om huruvida ekonomin kommer att gå åt helsike eller ej, jorden tippa över kanten, temperaturen stiga, ÖSK vinna guld i allsvenskan, Hitler återuppstå i en klonad variant av ett får...

Vad fasen är det för skillnad på en aktieanalytiker och en stjärntydare? Allvarligt talat?

För några år sedan häpnade vi alla över kaosteoretikerna som förklarade hur allt hängde ihop, med bilden av en fjärils vingeslag som satte luft i dallring i det inre av Borneo och på så sätt startade en kedja av reaktioner som sedan nådde sin kulmen när ett isberg kapsejsade utanför Grönland. Wow, tänlte vi och kände oss upplysta.

Nu nyser man i Mexico och strax därpå sänder SR Kalmar ett inslag från en stadens lasarett:

Det var EU-parlamentarikern Anna Hedh från Mörbylånga, som sökte sig till akutmottagningen i helgen och fick rådet att komma och göra ett test.

Anna Hedh flög i förra veckan hem från Bryssel och på planet fanns ett misstänkt fall av den nya influensan. Det visade sig dock vara falskt alarm. Men Anna Hedh, som varit förkyld, kände att förkylningssymptomen tilltog och kontaktade akutmottagningen.

På grund av smittorisken släpptes Anna Hedh in bakvägen i ett isoleringsrum med personal i skyddskläder. Provet togs och visade negativt resultat.

-Vi följer rutiner från smittskyddsläkaren och är väl förberedda, säger verksamhetschefen på akutkliniken vid Länssjukhuset, Ewa Larsson.

Halleluja, falskt alarm. Men vår beredskap är god!

Om man nu vill ha en riktig, världsvid, epedemi att sätta tänderna/sprutorna i så finns det ju för sjutton så att det räcker och blir över. HIV t ex. En förödande realitet för en stor del av världen. Eller MALARIA. 300 miljoner människor smittas varje år, 2 miljoner av dem dör. 1 barn dör i malaria var femte minut bara i Afrika...

Men numera är väl varken hiv eller malaria några i-landsproblem längre. I alla fall inte i klass med snuva, hosta och feber.

PS Skillnaden mellan stjärntydare och analytiker? Stjärntydarna hade inte tillgång till ett världsomspännande nät av journalister (av vilka jag faktiskt är en) som gjorde allt för att vara först med att berätta vad vederbörande sagt. Däremot fanns det säkert en och annan hedervärd medborgare redan på den tiden, som var skeptisk till om det de sa faktiskt kunde vara sant...
Men det var då det och dessutom en helt annan historia...

tisdag 28 april 2009

Goda nyheter

Idag fick jag möjligheten att ta del av väldigt många goda nyheter och hoppingivande visioner. Jag hade förmånen att få vara moderator vid landstingets miljödag i Örebro. Man kan tycka vad man vill om källsortering och bilpooler, temperaturregleringar och klimatsmarta idéer, men jag måste bara förtjust slå ihop händerna och utbrista i ett: Bra jobbat!

Plötsligt framstår landstinget som någonting annat än ett svart hål som förbrukar skattepengar och gör sig av med anställda... Jag blev verkligen imponerad av det fantastiska miljöarbete som pågår inom de olika verksamhetsgrenar som landstinget ansvarar för.

Visst fanns det väl en och annan som undrade över till vilken gräns man skulle sortera olika sorters plast, eftersom systemet för återvinning ännu inte omfattar alla plastsorter som finns t ex.

Men summan av kardemumman var i alla fall att det görs väldigt mycket, det görs på ett bra sätt samtidigt som man tjänar på det!

Riktigt kul var det. Dessutom var den ekologiska lunchen, som USÖ:s sjukhuskök bjöd på, fanastiskt god!

Synd bara att ingen från vare sig radio, teve eller tidning var där... Men jag vet av erfarenhet att journalistiken ibland har lite svårt att närma sig goda nyheter... Problem förstår man sig på och kan hantera, men hur sjutton gör man ett bra reportage om en massa goda exempel? När det finns svininfluensa och finanskris att ägna sig åt...

Heja landstinget!

onsdag 22 april 2009

Deklarationsdax.


Jahapp. Det var det. Deklarationen klappad, klar och inlämnad. En husförsäljning skulle deklareras tillsammans med den enskilda firman och resultatet av ett års lönearbete.
Nästa år ska jag nog ta hjälp. Bara av den anledningen att jag verkligen ogillar att sitta och pilla med sådant här.
Men nu är det i alla fall gjort och jag tror att jag lyckades få med alla siffror på rätt sätt. Nu är det bara att invänta skattmasens granskning samt ett inbetalningskort...

onsdag 8 april 2009

Det tar sig...


Nu börjar det likna något. Eller hur? Idag är det dags för dörrar och fönster. Ciao!

torsdag 2 april 2009

Husbygge


Anledningen till att det varit så lugnt på den här sidan ett tag stavas jobb. Väldigt mycket jobb. Men roligt sådant, är kanske bäst att tillägga.

Ja lovar att återkomma med rapporter mera regelbundet. Senare.
Nu måste jag iväg!

onsdag 18 mars 2009

Jag har sagt det förut, jag vet... men vissa saker måste man upprepa, så här kommer det: -Mars är en skitmånad!
Den lovar runt och håller tunt. Solsken, vårblommor och varma söderväggar. Jo, man tackar! Så vintern är slut nu?

Sploinnk! Snöbyar och vässade ispiggar fyller luftrummet och alla ishavsvindar som finns i hela världen, blåser emot.
Rå fuktig luft som fryser fast på bilarnas rutor och nästlar sig in under halsdukskanter och mösslinningar gör sitt bästa för att långsamt och raffinerat förvandla den mest hedervärde av medborgare till en långsamt kallnande fiskpinne... Det är mars månad i ett litet nutshell.

Utom idag. Plötsligt är allt förlåtet (nästan, jag är trots allt lite långsint)... Solsken, lä, trädgårdsstol, kaffe, trivsamt sällskap och en liten, liten nyckelpiga alldeles intill en nyss utslagen krokus...
Det finns hopp, även om SMHI varnar för snöbyar i natt...

söndag 15 mars 2009

Tele 2, not my cup of leverantör.

Fastighetsägaren som vi hyr av i Örebro har avtal med Tele 2 om leverans av tv-signal. I somras uppgraderade jag det lite lätt torftiga basutbudet, då jag inte ville missa Tour de France.
Hade Eurosport Player funnits då, och jag vetat vad jag vet nu, hade jag självklart valt det alternativet framför att ge Tele 2 anledningar till att kontakta mig med alltför jämna mellanrum.

Oftast ringer de, men de har även gjort hembesök. För att ta reda på vilket utbud av kanaler jag har i min tv! Men vaffan (ursäkta språkbruket), det vet de väl redan? I alla fall ser det ut så när fakturan kommer...
Redan tidigt u höstas bad jag den stackars callcenter-medarbetaren att göra en notering om att jag inte ville bli uppringd av Tele 2 något mer. Jag hade liksom inget behov av att tala med dem, men skulle jag få det, kunde jag ringa upp själv!

I lördags kväll ringde någon stackare igen. Jag avbröt direkt efter att denne någon hade kommit fram till att han ville ställa några frågor för att jag sedan skulle få ett nytt skräddarsytt erbjudande som skulle sänka mina kostnader rejält!

-Jag vill inte ändra något, sa jag. Det är bra som det är.

Efter lite snicksnackande fram och tillbaka bad jag den unge mannen om samma sak jag bett samtliga hans föregångare: -Stryk mitt namn i listan och ring aldrig mer!

Jag tror inte att det kommer att få någon effekt. Snart ringer någon igen för att ställa lite frågor och ge mig ett nytt erbjudande. Men jag har bestämt mig. Så fort jag får chansen säger jag upp bekantskapen med Tele 2 och jag kommer aldrig mera igen!

Det är förresten bara en tidsfråga innan jag gör samma sak med leverantören av fast telefoni/bredband också. Av precis samma anledning: -Hej Tomas, jag ringer från Telia och vi vill gärna belöna dig som kunde med ett erbjudande som kommer att... -Nej, tack. Jag har det jag har och jag vet vad ni vill, men jag har det jag har därför att det passar mig just nu. Blir det någon ändring, säger jag till!

Visst är det kul att känna sig utvald som kund, men någon måtta får det faktiskt vara. Tacka vet jag 3. De ringer aldrig. Möjligen att de skickar ett brev eller sms ibland. Det räcker!

Jag har förresten inte öppnat mitt orangea pensionskuvert i år. Heller.

måndag 9 mars 2009

Filmtajm!

Så har man varit på bio då... Redan när jag läste boken så började jag fundera över hur den skulle vara som film. För den var som en film på något sätt.
Det handlar alltså om Män som hatar kvinnor... Eftersom det känns som om allt redan är sagt, så säger jag inget.

Förutom att den var bra. Inte minst gillade jag tempot i filmen. En actionfilm med långsamma bilder... När såg du en sådan senast? Nu gäller det bara att vänta ut de återstående delarna och sedan köpa hela klabbet som en dvd-box...

fredag 6 mars 2009

Redan fredag?

Vart tog veckan vägen egentligen? Swipp, fjutt amore, så var den slut... Men jag är inte riktigt klar med veckan än. Jag har några riktigt bra tankar som jag tänkte blogga om, en film som jag fick på macken när jag tvättade bilen för en månad sedan, som jag tänkte ha kollat på... ett telefonsamtal som borde ha ringts... Jag har jättemycket kvar!

Men det är väl bara att fäjsa fakta och inse att det ibland inte blir som man tänkt. Men jag hänger inte läpp för det!
Tvärtom, jag ger mig en bonus (det är ju inne med sådant, har jag förstått). En bit härligt franskbröd som man gnider in med vitlök och droppar lite olivolja på, innan det får några minuter i stekpannan. Ett glas rött vin till det och... -Änligen fredag!

måndag 2 mars 2009

Inget speciellt.

Det är måndag. Inget konstigt med det. Måndagar dyker upp med en viss regelbundenhet, oftast efter söndagar, alltid före tisdagar.
Häromdagen, i fredags, slogs det rekord här på bloggen. Tre gånger så många som vanligt, var här. Det var kul. Men nu är det vardag igen...

I morgon är det tisdag. Inget konstigt med det. Tisdagar dyker upp med en viss regelbundenhet, oftast efter måndagar, alltid före onsdagar...

fredag 27 februari 2009

Alla är vi örebroare/jag är Pau.

-Kära örebroare...
Ett vid det här laget välkänt felsäg, uttalat av Carl XVI Gustaf en dag i Arboga... Hans anfader, Jean-Baptiste Bernadotte, borde även han ha haft anledning att då och då uttala just de orden. För det var ju i Örebro som den berömda valriksdagen hölls år 1810, då han utsågs till kronprins av Sverige genom en rätt så rörig omröstning.

I dagarna har ju har ju Örebro bidragit till att sprida ytterligare glans över det svenska kungahuset, i och med att vi alla fick ta del av den kungliga förlovningen på fettisdagen. Prins Daniel är nämligen född i Örebro. Staden som ligger mellan Kilsbergen och Atlantens innersta vik; Hjälmaren...

Jean Baptiste Bernadotte, eller Fursten av Ponte Corvo som han även kallades (kärt barn osv), var född i Pau i departementet Pyrénées-Atlantiques. Med tanke på de geografiska likheterna (berg på ena sidan, vatten på den andra), skulle man kunna kalla Pau-borna för Frankrikes örebroare... På ett truck-stop, vid motorvägen strax utanför stan, finns jätteskulpturen som hyllar Tour de France-cyklisternas kamp genom bergsetapperna i pyrenéerna.

Jag vill åka dit. Till rastplatsen vid motorvägen strax utanför Pau.

onsdag 25 februari 2009

Ingen brådska med bokrean.

Många hängde tydligen på låset, som vanligt. Andra tjingade sina måste-ha-böcker via nätet i god tid. Själv har jag inte gjort någotdera. Det är alltså bokrea och precis som vanligt. Andra trängs och jag softar.

Låt dem hållas, tänker jag. Låt dem stå där och trängas och riva runt bland högarna av återugivna verk av Strindberg och specialutgåvor av böcker som ska få våra hundar att gå fot och oss själva att ta bättre bilder eller hitta runt i Europa med M:s stora vägatlas.

Kivas ni bara. Själv tar jag det som sagt lugnt. Bästa tiden för bokrean är i slutet av mars! Det är då som allt populistiskt tjafs är borplockat och försvunnet ner i källaren igen. Det är då man slipper trängas och det är då man kan göra fynden!

Hur jag tänker? Jo, så här funkar det. Efter en fyra fem veckor brukar det enda som återstår av bokrean, vara ett bord längst in i boklådans mörkaste skrymsle. Och det är där man gör fynden. Inte sällan till halva halva reapriset. Det var så jag hittade boken När jag köpte ett spinnspö åt farfar, av den kinesiske författaren Gao Xingjian. Han som sedermera fick Nobelpriset i litteratur. År 2000 närmare bestämt.

Redan 1994 hade jag alltså köpt och läst honom. Jag tror boken kostade 10 kronor. Hade jag varit ute på reans första dag hade jag förmodligen aldrig kunnat utropa: -Honom har jag läst! samtidigt som Fylking hojtade sitt -Äntligen!

Ta´t lugnt, alltså. Bra litteratur springer aldrig bort!

tisdag 24 februari 2009

Dagens nyhet!

video

Blåsigt som vanligt. På hemväg efter arbetet förnimmer jag ett märkligt ljud. Det låter ungefär som när man drar en plastkam genom torrt hår en svinkall vinterdag... elektriskt. Plötsligt känns det som om jag ser något svepa iväg, ut över Kalmarsund. Bort mot Ölandsbron. Sekunden senare är "det" borta. Som om det aldrig funnits. Gjorde det det? Fanns alls? Min telefon meddelar att den fått ett meddelande. Jag lyssnar och tittar bort mot det försvunna. Vet dom nåt som jag inte vet?
När jag kom hem slog jag på radion. Dom visste alltså. Hela tiden.

måndag 23 februari 2009

Mycket nu!

En blogg som inte uppdateras två gånger om dagen, är inte en riktig blogg. Det är vad jag har hört, i alla fall. I så fall är inte det här en riktig blogg...
Det är inte det att jag saknar ämnen att skriva om, tvärtom! Jag saknar bara tiden. Tiden som behövs för att koka ner tankarna till något begripligt, tiden till att reda ut vad jag vill säga.

Just ni kokar gröten på spisen, frukostägget är uppätet och om en halvtimme måste jag vara på jobbet. Det är måndag och jag har en himla massa bollar i luften. Den här veckan ska jag koncentrera mig på en av dem i taget!

Därför blir det inget bloggande om Saab, konstfack eller melodifestivalen. Den här veckan heller!

tisdag 17 februari 2009

Fler, inte färre, lindar på Stortorget i Örebro.

Nu är det tydligen klart. Lindarna på Stortorget blir kvar, rapporterar de lokala medierna. Protesterna mot de tidigare planerna att hugga ner de gamla träden för att ersätta dem med bärlösa, japanska körbärsträd, har varit ganska omfattande. Till och med jag engagerade mig i debatten. För även om jag tillbringar mina dagar ett stenkast från Kalmarsund, så är Örebro min hemstad och den bryr jag mig om!

Och nu kan alla vi som inte gillade planerna på lindarnas bortplockande andas ut..?
Nedanstående citat kommer från na.se:

- Det har funnits ett stort medborgarengagemang kring denna fråga och därför har vi nu arbetat fram ett nytt förslag, säger Fredrik Persson, MP-politiker och ordförande i programnämnd Samhällsbyggnad.
Känner du dig överkörd?
- Nej inte alls. Vi har bara tagit intryck av medborgarnas vilja.

Visst känns det skönt att höra att medborgarnas vilja var det som vägledde de förtroendevalda den här gången. Hoppas nu bara att de kommer på ett bra sätt att hålla torget rent och städat i framtiden. För det var ju lindarnas magnetiska dragningskraft på bajsande kajor, som var huvudargumentet när beslutet om trädens snara nedhuggning togs i början av december.

na.se igen: Beslutet om lindarna togs av programnämnden för Samhällsbyggnad på tisdagskvällen.
Beslutet var inte enigt. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och moderaternas Hannah Ljung ville ha en fortsatt utredning om lindarnas framtid. Men majoriteten ansåg att träden ska bort. Ett av flera skäl är att kajor samlas i träden och att det blir väldigt lortigt på torget, säger nämndens ordförande Fredrik Persson, miljöpartiet.

Som sagt, visst är det bra när folkets, medborgarnas, vilja får vara med i den ena vågskålen när beslut ska fattas. Ännu bättre är det när beslut fattas på rationella, väl underbyggda grunder. Det nya Stortorget kommer att bli jättefint. Inte minst tack vare ett gäng snyggt beskurna lindar längs långsidorna.

Sjöutsikt

Jobbar hemifrån idag. 12 entimmes radioprogram ska gås igenom, kommenteras och betygsättas. Det är ett roligt jobb. Men slitsamt; det gäller att hålla sig koncentrerad hela vägen. Då är det ganska bra att sitta i det gula huset på Ängö. Och slänga en blick ut genom fönstret när man behöver nollställa systemet inför nästa genomlyssning. Kalmarsund ligger 200 meter åt vänster.

söndag 15 februari 2009

Helgen som gick

Nästan 80 mil i bil.
6 korvar, varav två grillade, en ljummen och resten kalla.
Ett par glas vin.
3 brottningsmatcher med katten.
1 fällt träd.
Några koppar kaffe.
En återupptagen kontakt.
2 samtal i det fria.
1 ovillig rishög.
2,5 liter diesel.
1 fortfarande ovillig rishög.
2 frukostar.
1 nu-var-det-väl-i-alla-fall-sista-gången jag åt på McDonalds.
1 nu-var-det-verkligen-sista-gången jag åt på McDonalds.
3 ggr kolla mailen.

När man är vuxen får man göra precis vad man vill!

torsdag 12 februari 2009

Det snöar fortfarande.


Torsdag i Kalmar. Snöfallet har envetet malt på i ett och ett halvt dygn. Men det är inte värre än att alla samhällsfunktioner fortfarande fungerar på ungefär samma sätt som under en ljummen försommardag veckan före skolavslutning.

En och annan trottoar är kanske oskottad, men i stort sett så går det att ta sig fram överallt. Och vitt på marken är det.

Bilden visar vyn jag passerar till och från jobbet varje dag. Det är inga fel att se lite hav då och då!
Inte ens när det snögloppar.

onsdag 11 februari 2009

There´s no business like snow business!

Efter att under det senaste dygnet tagit del av upprepade så kallade klass 1-varningar från SMHI om ett hotande snöoväder söderifrån, så kändes det rätt skönt när helvetet änligen brakade loss i morse.
Det skedde ungefär samtidigt som jag skulle gå iväg på ett tidigt studiebesök till SR Kalmar, strax före klockan sju.

Ett tag funderade jag på om det var klokt att ge sig ut alls. Men till slut bestämde jag mig för att trotsa alla varningar och ge mig i kast med elementens raseri. Vinden slet och drog och snön yrde.

I skrivande stund kan jag konstatera att jag hade tur som kom undan med livet i behåll. Under de tre timmar som Kalmar gastkramats i stormen kan man bara spekulera i vad som hade hänt, om inte varningarna till allmänheten gått ut i så god tid. Snödrivorna utanför mitt fönster är nu ett par tre meter breda och kanske en halv centimeter höga. Det har till och med lagt sig snö på en bit av motorhuven på min bil!

Nu ska jag återigen ge mig ut. Den tre km långa promenad som ligger framför mig innan jag är framme på jobbet, kan bli precis hur tuff som helst. Såg just en mamma passera utanför fönstret, baxandes en barnvagn framför sig. Det verkade nästan som att det hade fastnat snö på den (turligt nog) uppfällda sufletten. Now we are talking!

Om vi inte skulle höras mer. Minns att jag älskar er alla! Och tack SMHI för alla era varningar. De har gjort världen till en säkrare plats.

tisdag 10 februari 2009

Slump

Jag har alltid gillat Mikael Wiehes Dylan-tolkningar. Han äger verkligen låtarna med sina texter och sitt sätt att framföra dem. Kompromisslöst. Eller äkta, om man så vill.

Läste häromdagen att han precis gett ut en ny platta. En skiva som handlar om sviken kärlek och en skilsmässa som inte blev av... Den heter så Sånger från en inställd skilsmässaoch har ingenting med Dylan-tolkningar att göra.
Men det var när jag skulle kolla om den fanns på iTunes som jag ramlade på "Dylan på svenska" en liveinspelning från Nalen 2007 tillsammans med Ebba Forsberg.

Så tokigt bra! Köpläge, som aktieanalytikerna skulle säga. Men i det här fallet behöer du inte vänta på bättre tider för att få valuta för dina pengar. Kommer direkt med första spåret; Spanska stövlar. De övriga 14 spåren är ränta, bonus, återbäring... allt vad du vill.

Nu ska jag ställa mig och diska. Men först skruvar jag upp volymen några hack till!

PS Sånger från en inställd skilsmässa, fanns inte på iTunes. Än.

måndag 9 februari 2009

Hem(sk)sidan

-Jag har en hemsida. Det är inte direkt unikt att ha.
-Den är ganska sunkig. Originellt? Näe.
-Den ligger på en gratis webbplats. Wow... öh? Not.
-Jag har glömt bort mina inloggningsuppgifter. Är det färgämnen i godis? På riktigt?!?

Bestämde mig häromdagen för att börja styra upp saker och ting. Överst på listan fanns hemsidan. Jag surfade in på stället där jag betalar för mitt domännamn för att beställa plats på deras webhotell. -I niid samm späjjs, jo noo. 49 kronor i månaden. Som hittat!
Resten var hur lätt somhelst att fixa med självbetjäningskundtjänsten. Om man inte har köpt domännamnet före 2007. Det har jag. Naturligtvis.
I så fall måste man flytta sitt domännamnsadministrerande till den nya kundtjänsten. Fyll bara i blanketten, så sköter det sig självt.
Nu har det skött sig självt i två veckor. Förutom det, så är det visst en tekniker som ska göra något också. Men han har mycket att stå i, just nu...
Jag har en hemsida.
Den är ganska sunkig.
Den ligger på en gratis webbplats.
Jag har glömt bort mina inloggningsuppgifter.




söndag 8 februari 2009

Snön lyser vit på taket.

Tillbaka i Kalmar igen efter långhelgen i Örebro.
Resan ner var helt bekymmersfri. Efter att jag tankat på Österplan var jag på rull hela vägen ända fram tills dess att jag parkerade på Ängö. En 36 mil lång grön våg... i en grön bil. Med vitt tak. Ett vitt tak fullt med fastfrusen snö.
Det är den enda snön som finns i Kalmar.

lördag 7 februari 2009

Motorsåg och pizza.

Morgonens asfalt var glashal. Bilens dörrhandtag fastfrusna och Ring Så Spelar Vi malde på i sedvanligt trivselmys med rumba i engelska parken. Motorsågens vilja och min, gick inte alltid hand i hand, men träden föll i alla fall som de skulle. Några timmar senare gled vi in på pizzerian i St Mellösa, sågspånsdammiga och svettigt hungriga. Pizzorna hette Skåre och Budapest och var overkligt vackra. Sen åkte vi hem. Beyond the point of no return...

fredag 6 februari 2009

Fixardag

Är hemma i Örebro sedan igår kväll. Uppe tidigt för att hinna fixa med sådant som måste göras IRL. Hoppade in en sväng på gamla jobbet och fick både vara med i radion och käka smörgåstårta (dock inte samtidigt). Passade också på att få lite info om ett ljudkort, info som jag sedan ska ta med mig till Kalmar. Sedan var det ett givande möte på stan rörande husbyggarprojektet. Efter det halkade jag hem i snömodden bara för att hitta ett brev från Bolagsverket.
Häromdagen hade jag nämligen varit inne och ändrat några märkliga uppgifter rörande min lilla firmas verksamhet. Inte för att jag vet hur det kom sig att jag tydligen sysslade med "konsultation angående företagsorganisation..." Men det var så det stod på ett besked för en tid sedan. Nu har jag i alla fall ändrat till något som mera stämmer med vad jag faktiskt gör. Känns bra.
Passade även på att lägga in rätt adress, för det funkar tydligen inte automatiskt. Trodde annars att sådant var synkat med Skatteverket. Men icke.

Hursomhelst så uppmanades jag i brevert att betala 400 pix i registreringsavgift. Vilket jag iofs gjorde direkt när jag utförde ändringarna häromdagen. Varför jag då kunde bortse från meddelandet och gå till punkt 1: Om avgiften är betald så kan du faxa eller maila en kopia på kvittot som en bekräftelse på att avgiften är betald.

Jag loggade in på Bolagsverkets hemsida för att kolla mitt ärende med hjälp av det ärendenummer som fanns längst uppe till vänster på brevet. Då kunde jag med egna ögon läsa att mitt ärende var under behandling och att avgiften 400 kronor var betald... -Men om den uppgiften nu finns i deras egna mappar, varför måste jag då skicka ett kvitto?

Jag ringer Viktoria på Bolagsverket... Jo då. Det var betalt och klart så jag behöver inte göra något. -Just nu har vi rätt få ärenden inne, då kan det bli så att vi skickar ett brev innan betalningen hunnit registrerats... men du kan bortse från brevet.

På kvällen den 3:e februari gjorde jag mina ändringar, vilka upptäcktes av Bolagsverket på morgonen den 4:e. Omedelbart skickar de ut ett brev med ovanstående uppmaningar. Strax därpå registreras betalningen, varför ett papper i A4-format och ett ganska svårsorterat (ur strikt återvinningsaspekt) kuvert skickas hela vägen fån Sundsvall till Örebro. Där öppnas det av mig som kostar på ett telefonsamtal till Bolagsverket som meddelar att brevet saknar betydelse.

Slutsats: Om den byråkratiska kvarnen malt endast ett par timmar långsammare hade vi sluppit allt detta och min blogg hade varit betydligt kortare. Samtidigt som posten hade gått miste om ett brevporto och ett papper med tillhörande kuvert hade legat kvar i sina respektive fack på ett kontor i Sundsvall. Ett mobiltelefonföretag hade sumpat några kronor i intäkter, x antal gram växthusgaser hade aldrig pyst ut i atmosfären, jag hade inte fått mig en tillönskan om en trevlig helg och katten hade inte heller kunnat legat i en halvtimme mellan min rygg och skrivbordsstolens rygsstöd och myst åt att husse patat i telefonen och sedan skrivit en bloggkommentar om alltsammans.

Tack vare detta så blev det ett litet, men troligen välkommet, tillskott till BNP och den ekonomiska krisen kanske lindrades en smula. Själv fick jag väl någon slags valuta för de 400 spänn som det kostar att ändra en uppgift hos Bolagsverket.

I morgon ska jag köra motorsåg.
Trevlig helg!

torsdag 5 februari 2009

Bandyn under isen.

[mobilblogg] Storstryk igen för Ösk bandy. 10-2 i baken mot Villa-Lidköping. Tvär-sist i tabellen. Att det nu ska byggas tak över bandybanan känns lite overkill. Det bästa vore nog att bara dra en barmhärtighetens slöja över hela rasket...

tisdag 3 februari 2009

Lindarna på Stortorget i Örebro

Det ska fällas träd i Örebro. De gamla lindarna runt Stortorget har gjort sitt. Föga förvånande är detta den stora snackisen i Örebro sedan i höstas.
Stadens styrande har bestämt att torget ska fräschas upp och bli till det finrum som ett torg i en stad ska vara. I den visionen ska örebroarna flanera runt bland uteserveringar, lekande barn och torghandlare och känna sig stolta och glada över att vara delägare i ett av Europas vackraste torg.

Så här beskriver man torget i sin presentation av omgörningsarbetet:

Det nya torget kommer att ännu mera bli en mötesplats för människorna i staden, några konkreta exempel: Fler sittplatser, mer plats för uteserveringar, bättre förutsättningar för evenemang, ljussättning som lyfter fram torget och konstverken, lekskulpturer för barn, generös plats för torghandel, mindre utrymme för bilparkeringen – men fortfarande samma antal parkeringsplatser i och med att utrymmet är bättre planerat.

Projektet presenteras utförligt i en nedladdningsbar folder på kommunens hemsida. http://www.orebro.se/download/18.4465cb5811e1ab89c64800011698/Stortorget+-+program+och+skiss.pdf

Det ser onekligen lockande ut. Inte minst när man beskriver "Ansatser för gestaltning" blir man ju sugen:
Stortorget är ett lutande stadsrum. Där man fångar upp lutning i trappor och terrasser kan man få mycket trivsamma miljöer med många spontana sittplatser...

Detta illustreras med en bild föreställande Spanska trappan i Rom! Men vafan..?!?
Ursäkta språkbruket, men någon ordning får det väl ändå vara! Visserligen lutar Stortorget i Örebro, vilket beror på den gamla grusås som stadens paradgata går uppe på. Men att få till något som liknar Spanska trappan i Rom är faktiskt omöjligt. Den lutningen finns inte! No way!

[Varför skulle Örebro överhuvud taget försöka efterlikna Rom? Visserligen var man ju på gång för några år sedan med ett eget Colosseum, men till slut så lyckades man ju bygga färdigt (nästan, sista pusselbiten är under färdigställande just nu) fotbollsarenan, därmed försvann den liknelsen.]

Fast nu skulle det ju handla om lindarna. De ska ju bort. Enligt den nedladdningsbara broschyren ska endast ett par stycken finnas kvar ner mot Trädgårdsgatan. Istället för lindar ska det planteras japanska (bärlösa) körsbärsträd. Med rosa blommor. Under en bild som visar en park någonstans i Japan kan man läsa:
Ett sätt att skapa en trygg, vacker och upplevelserik stadsmiljö kan vara att plantera vackra, skira träd med praktfull blomning. I Japan är exempelvis körsbärsblomningen en stor och uppskattad högtid.

Så lindarna ska väck och ersättas med snyggare träd. Sådana som blommar lite snyggt, dessutom. Men hur länge varar körsbärsblomningen? En månad? Ett halvår?
För min del tror jag att det är över på en vecka. Max.

Att hugga ner träd väcker alltid känslor. Inte minst inne i en stad. Alltså, för att blidka, eller kanske till och med förekomma, den opinion som man visste låg och lurade i vassen, behövde man ett riktigt bra argument. Och det blev... Kajskit!
Om det finns något som i stort sett alla örebroare är ense om, så är det att kajorna är ett otyg. Skräniga och ständigt bajsande förorenar de såväl luftrum som bilar, fasader, trottoarer och cykelsadlar. Kajor övernattar ju i höga träd... tar man bort träden så blir man ju automatiskt av med kajorna. Det måste alla örebroare gilla!

Problemet med det resonemanget är väl bara att det inte i första hand lindarna på Stortorget som är kajornas favorittillhåll i staden... Kajorna nöjer sig nämligen inte med enstaka trän. De vill ha hela dungar, helst. Som i Oskarsparken. Å hittar de inga dungar, så duger ju hustak, kyrktorn och skorstenar bra...

-Hur vet man att de inte sätter sig i de japanska körsbärsträden, frågade någon, och lät nästan som det lilla barnet som undrade varför kejsaren var naken..?

-Jag är inte alls naken, sade kejsaren. Fast det lät mera som: -Körsbärsträden är så små och skira, så där vill inga kajor sitta och bajsa.

Men varför inte göra då, som ett stort antal trädexperter (och även kommunens egen stadsträdgårdsmästare) föreslår. Beskär dem! Lindar tål sådant. Beskär, snygga till och ge dem en chans att må bra, för tusan. Sedan är det bara att fortsätta med allt det där andra, som kommer att göra Stortorget till det finrum som vi örebroare ändå är värda att ha mitt i staden. Med torghandlare, uteserveringar, lekskulpturer, fontäner och kanske till och med en och annan trappa.

Och skulle någon sedan vilja uppleva blommande japanska körsbärsträd mitt i en stad, så kan ju vederbörande göra en utflykt till svenska kommunpolitikers favorittillhåll om våren... Bryssel. Där finns det nämligen, enligt vad jag hört, gott om körsbärsträd. De passar bra där. På samma sätt som lindarna passar väldigt bra på Stortorget i Örebro!

Men förresten... det kan inte vara så att..? Nej, det låter som en konspirationsteori... För inte vill väl de styrande förvandla staden till ett..?

måndag 2 februari 2009

Måndagsblogg

Jag borde skriva något. Det är nämligen sådant man gör när man har en blogg. Men jag kommer inte på nåt.
Alltså, jag kommer hela tiden på jättemånga saker som jag vill skriva om. Var tredje minut, ungefär. Fast i samma stund som jag börjar skriva, fastnar tanken för att strax därpå tvinga fingrarna att sluta klappra på tangenterna.

Om jag hade haft en skrivmaskin nu, hade jag snabbt, med ett tjutande rassel, dragit pappret ur maskinen för att sedan knöla ihop det till en boll som med lite tur skulle träffa papperskorgen i hörnet mellan skrivbordet och kortväggen.

Nu har jag ingen skrivmaskin och papperskorgen är ersatt av några jättestora centrala återvinningscentraler, med fack och lådor för brännbart, plast, papper och övrigt.
Strategiskt utplacerade på två olika våningsplan.

Så jag nöjer mig med att logga ur. Jäkligt effektfullt, eller hur?

fredag 30 januari 2009

Tidsmaskinen.

I helgen kommer en av mina kompisar på besök. Vi träffades i scouterna någon gång 1967 -68... Det är över 40 år sedan. Sånär som under några år i 20-årsåldern, då vi bodde på blandade platser i landet, har vi umgåtts regelbundet. I över 40 år.

40 år är en sjukt lång tid. I alla fall om man tänker på allt som händer i en människas liv under den tiden. Men vi har behållit vänskapen genom alla åren. Våra karriärer har sett helt olika ut. Våra familjesituationer har varit olika varandras över tiden... Det enda som har varit av bestående värde, är känslan av att vi vet vilka vi är och att vi förstår varandra. Och skulle vi inte göra det, så räcker det med att påminna om resväskan på pakethållaren på den gotländska hyrcykeln 1976... Eller strumpan som brann på en pinne över en eld, vid den trollska lilla tjärnen i Kilsbergen, en krispigt kall höstkväll för länge sedan.

40 år... För 13 år sedan fyllde jag 40. Det var ett tag sedan. Förra veckan fyllde jag 19. Min mamma är 89. Jag hoppas fortfarande att jag får en moppe när jag fyller 15. När mitt barnbarn blir tonåring, och kanske träffar sitt livs kompis i något sammanhang, är jag i början på min pensionärskarriär. Å när jag blir stor, då ska jag...

söndag 25 januari 2009

Tur i returen?

Om några minuter kliver jag på tåget med destination Kalmar. När jag i fredags åkte därifrån så gick det ju som det gick. Förseningar och missade tåg betydde också missad middag med hustrun. Att SJ råkar ut för förseningar är ju inte direkt någon nyhet. Varken för dem, eller oss resenärer. Vad som däremot känns lite märkligt är deras relativa oförmåga att hantera situationen som uppstår. Jag är inte ute efter ersättningsbussar eller taxibilar så fort ett tåg tappar bort sig bland växlar, signaler och tidtabeller. Nä, det enda jag vill är att få veta. I Alvesta i fredags var vi så många strandsatta att alla inte rymdes i vänthallen. Ändå uppmanades vi av en stackars stins att uppsöka biljettförsäljningen för att få besked. På monitorerna verkade inget vara försenat och i högtalarna var det tyst. Den kalabaliken som uppstår när alla söker samma svar på samma frågor, är ingen hit. Varken för oss passagerare eller den stackars mannen (tålmodig som en ängel) i biljettluckan. För att vara i kommunikationsbranschen, är SJ rätt dåliga på att kommunicera. I alla fall enligt min enkla mening...

måndag 19 januari 2009

Uppkopplad

Bestämde mig i lördags för att skaffa mig ett eget mobilt bredband eftersom den lånade länken ut till www har varit lite småseg.
En koncentrerad ung man, klädd i svart, expedierade min beställning snabbt och effektivt. 30 minuter senare satt jag framför min dator och såg på när de nödvändiga programvarorna installerade sig själva.
När installatione kommit fram till sitt slutskede tillfrågades jag om jag ville starta programmet 3connect, vilket skulle ge mig tillträde till webbens hela härlighet. -Visst ville jag det!

Problemet var bara att inget hände. Jag försökte starta programmet igen. Inget hände. Då startade jag om datorn för att sedan försöka få igång 3connect igen. Inget hände. Jag avinstalleade programmet, startade om datorn och installerade programmet igen. Nytt försök att få kontakt. Inget hände!

Jag ringer supporten, tänkte jag. Men först provar jag att logga in på nätet med "snålskjutslänken". På 3:s hemsida kunde jag läsa att den mest ställda supportfrågan just nu handlade om svårigheten med att få 3connect att starta över huvud taget. Lösningen på problemet var att ladda ner en uppgradering som skulle göra programmet kompatibelt med andra uppgraderingar som man eventuellt hade gjort av olika drivrutiner i sin dator.

Jag följde anvisningarna, laddade ner uppgraderingen och voila! så hoppade det nyligen inköpta, mobila bredbandet igång.
Medge att det är intressant att man först måste gå ut på nätet för att hämta nödvändiga drivrutiner till programmet som gör att man kan komma ut på nätet.

Köpare av sprillans nya bilar får för det mesta börja sin jungfrutur med att åka till macken för att tanka. Men även om det kan kännas snålt att bara få fem liter bensin på köpet när man ändå lagt en kvarts miljon på plåtlådan, så är i alla fall fem liter mer än noll liter!

Därför är jag trots allt lite småsur för att jag som kund måste börja användandet av min inköpta vara med att reparera den! Efter att själv ha fått ställa diagnosen.
Det handlar trots allt om den oftast ställda frågan till 3:s supportavdelning.
En fråga som tydligen den svartklädde unge mannen bakom 3:s kassapparat inte hade en aning om att den ens fanns...

fredag 16 januari 2009

På spåret

Just nu ser jag Göran Greider sitta i dressinen i tv-succén På Spåret. Det går väl sådär... Men jag gillar Göran och hans kupékompis Zinat Pirzadeh. De är så skönt omaka. Skönheten och skogstrollet, typ. En gång stod Göran Greider före mig i entrén till radiohuset i Sthlm. Bakom mig stod popsångaren Patrik Isaksson. Göran vänder sig om. Tittar på popsångare Isaksson en kort stund varpå han säger hej. Till mig! Det kändes stort. Jag gillar Göran Greider.

Ekodriving

Hörde på nyheterna i morse att någon nu upptäckt baksidan med sk ekodriving. En bil som framförs på ett för naturen så skonsamt sätt som möjligt, tar kål på sig själv. Bromsarna tar stryk!
Allt enligt tesen use it or lose it.

För mig var denna nyhet inte direkt ny. Besiktigade Mini Coopern förra veckan och fick rådet att hålla koll på de, relativt nyligen bytta, bakre bromsskivorna. De var inte i någon vidare form... Efter lite drygt två år så har de alltså förintat sig själva. Originalskivorna höll också i ungefär två år; use it or lose it!

Mjuk och fin körning utan häftiga inbromsningar skonar alltså miljön till priset av ständigt rostiga bromsskivor bak.

Men visst är det väl konstigt att bilindustrin inte lyckats leverera sina produkter ens så miljöanpassade att de tål så kallad ekodriving, utan att gå sönder!?!

Just nu så verkar ju världsekonomin, om än inte havererat, så i alla fall mer eller mindre tvärnitat. Ingen eko-driving där inte! Fast å andra sidan... minskad konsumtion borde ju betyda minskad belastning på miljön?

Då skulle man ju kunna säga att ekonomin plötsligt håller på att bli mer ekologisk. I alla fall för ett tag. Snart måste vi ändå till verkstaden och köpa nya bromsskivor... Å då är vi väl tillbaka på ruta ett igen. Hur bra känns det?

Use it or lose it. Gäller förmodligen även förnuftet...

torsdag 15 januari 2009

Avkopplad?

Checkade in i det lilla gula huset i Kalmar igår. Packade upp mina pinaler, lagade mat och kände mig rätt så hemmastadd. Jag har ju varit här förr.
Efter maten var det dags att koppla upp sig mot omvärlden...

Hoppsan, ingen kontakt... Nånting om en service provider. När det där händer brukar jag prata med min hyresvärd som kontaktar den systemansvarige sonen som i sin tur pillar på nån låda på sitt skrivbord... sedan brukar det funka.

Nu är såväl fadern som den systemansvarige sonen bortresta. Gambia!

En himla tur att de kommer hem i morgon...
Det är inte helt lätt att vara avkopplad om man inte kan vara uppkopplad, typ liksom, ba...

fredag 9 januari 2009

Felaktiga övergångsställen?

Hörde på radion i morse (lägg märke till hur naturligt detta uttryck slank ur mig) att svenska bilister kör på tok för fort vid landets övergångsställen. En man från NTF berättade om skillnaden mellan att bli påkörd i 50 mot att bli påkörd i 30. Om jag minns rätt så dör 80% av de fotgängare som körs över i 50. Av de som blir övekörda i 30 så överlever 90%.

Ganska talande siffror, eller hur? NTF-mannen fortsatte sedan med att berätta om att man just därför, måste få ner hastigeheten vid de svenska övergångsställena. Vägbulor och avsmalningar nämndes som exempel på åtgärder man kan vidta.

Jag vet inte hur det står till med trafikmoralen i allmänhet i Spanien, Italien eller Tyskland... Däremot vet jag (genom färsk egenutförd, empirisk forskning) att i just de länderna så stannar bilisterna vid blotta misstanken om att man som gångtrafikant vill använda övergångsstället.

Jag tror inte att svenska övergångsställen är felkonstruerade. Jag tror att det har att göra med mentaliteten hos bilisterna. Vad tror du?

torsdag 8 januari 2009

Kan inte koden

Efter att ha bott 22 år i eget hus med tillhörande garage så inser man hur bökigt det är att bo i hyreslägenhet i stan. Utan garage. Om man har bil alltså. Å det har man! Inte nog med att den måste stå på rätt sida av gatan på måndagar och tisdagar den måste ju skötas om också. Tur det finns tvättunnlar.

Inför kontrollbesiktningen i morgon, insåg jag vikten av en större överhalning av fordonet. Insåg även att sådant inte låter sig göras på gatan. Tuffade därför iväg till OKQ8:as anläggning i Västhaga. En klassisk gör-det-själv-hall.

Köpte ut en flaska schampo, ett sämskskinn och en liter avfettning och meddelade högtidligt i framme i kassan att jag även ville utnyttja gds-hallen. -Det är bara att du kör in, hälsade jourhavande personal.

Sagt och gjort. Körde fram till dörren som nästan omedelbart gled upp. Fotoceller, typ. Innanför dörren låg hallen liksom åt vänster. Jag svänger men får omedelbart stanna. Två bilar, med nosarna åt mitt håll, blockerar vidare framfart. Efter en stund kommer en distingerad, äldre gentleman gåendes. Han tittar stint på mig. Jag tolkar det som att han tycker att min Mini Cooper är mycker fränare än hans silvergrå Volvo. Han sätter sig i sin bil och kör iväg.

30 sekunder senare kommer ägaren till den andra bilen, en röd Saab, gåendes. Den mannen är yngre. Omkring 40, skulle jag tro. Han tittar också stint åt mitt håll. Jamen hallå, han måste väl ändå ha sett en Mini Cooper på nära håll i modern tid?!
Det visar sig att han, tro't eller ej, inte tittar på min bil. Utan faktiskt på mig. Jag tittar tillbaka. Känner vi varandra, funderar jag tvivlande...

-Du har kört in från fel håll, säger han beskt.
Skit i det du tänker jag, men säger leende att -Då får jag väl se till att köra rätt väg när jag ska ut igen...

När jag spolat av bilen med högtrycket slår det mig att jag kanske måste gå in och tala om för personalen hur dags jag kom in i hallen. Jag gör det och får starttiden antecknad. Efter att först ha blivit grundligt förhörd hur det kom sig att jag lyckades köra in från fel håll. -Det ska inte gå! Nähä, men det gjorde det...
När jag går tillbaka igen kollar jag noga om det står något på porten om att man inte får köra in där. Det gör det inte. Det står bara att om man går till fots, ska man använda dörren bredvid.

Jag återupptar mitt tvättande och inser efter en stund varför alla andra tvättande bilägare har gummistövlar på sig... Alla utom jag. Å andra sidan sägs mina kängor vara vattentäta, å det ser väldigt gubbigt ut med gummistövlar en januaridag i en gds-hall, eller hur?

När tvättandet och fejandet är avslutat har Conny Cooper inte bara blivit ren, han har dessutom fått sig en slatt olja, en ny glödlampa och ett par liter spolarvätska. Som final, innan jag går in och betalar, kör jag fram till dammsugaren och skapar lite trivsel i kupén också.
Kalaset, förutom oljan, schampot och allt det där andra, slutade på 228 spänn. För en och en halv timme? -Drygt en och en halv timme. Man betalar för påbörjad halvtimme...

Den dammsugningen kostade... När jag startade för att köra iväg, kastade jag ett öga i backspegeln. Bakom mig hoppade en ung man, med en röd hink i handen, fram ur ett tvättbås. Han hade inte heller gummistövlar.

Jag körde hem till min gata och parkerade på ungefär samma ställe som jag startat ifrån och funderade om jag skulle låta tvättgrejerna ligga kvar i bilen. Tills nästa gång. Man kan undra hur den där killen utan gummistövlar gör? Låter han också pryklarna ligga kvar i bilen, eller tar han med sig sin röda hink, de knäkorta brallorna och flipflopsen in i lägenheten?

tisdag 6 januari 2009

måndag 5 januari 2009

Intet nytt under solen...

[EDIT] Den text som låg här tidigare har i stort sett ersatts av ljudbloggen ovanför. Samma innehåll men i en annan förpackning. God fortsättning!

torsdag 1 januari 2009

Nytt år!

Årets första dag. Trött och lite småfrusen listar jag läget enligt följande:

1. Jag har inte någon anställning längre att luta mig emot.
2. Husbyggnadsprojektet påbörjat.
3. Det är is på sjön.
4. Ett nytt avgassystem sitter på bilen.
5. Inombords råder en skön känsla av att allt är möjligt.

Nu ska jag diska. Känns som den perfekta sysselsättningen just nu.

Jo, en sak till. Från och med idag kommer den här bloggen att uppdateras dagligen. I stort sett ;-)
God fortsättning!

Bloggarkiv