söndag 15 mars 2009

Tele 2, not my cup of leverantör.

Fastighetsägaren som vi hyr av i Örebro har avtal med Tele 2 om leverans av tv-signal. I somras uppgraderade jag det lite lätt torftiga basutbudet, då jag inte ville missa Tour de France.
Hade Eurosport Player funnits då, och jag vetat vad jag vet nu, hade jag självklart valt det alternativet framför att ge Tele 2 anledningar till att kontakta mig med alltför jämna mellanrum.

Oftast ringer de, men de har även gjort hembesök. För att ta reda på vilket utbud av kanaler jag har i min tv! Men vaffan (ursäkta språkbruket), det vet de väl redan? I alla fall ser det ut så när fakturan kommer...
Redan tidigt u höstas bad jag den stackars callcenter-medarbetaren att göra en notering om att jag inte ville bli uppringd av Tele 2 något mer. Jag hade liksom inget behov av att tala med dem, men skulle jag få det, kunde jag ringa upp själv!

I lördags kväll ringde någon stackare igen. Jag avbröt direkt efter att denne någon hade kommit fram till att han ville ställa några frågor för att jag sedan skulle få ett nytt skräddarsytt erbjudande som skulle sänka mina kostnader rejält!

-Jag vill inte ändra något, sa jag. Det är bra som det är.

Efter lite snicksnackande fram och tillbaka bad jag den unge mannen om samma sak jag bett samtliga hans föregångare: -Stryk mitt namn i listan och ring aldrig mer!

Jag tror inte att det kommer att få någon effekt. Snart ringer någon igen för att ställa lite frågor och ge mig ett nytt erbjudande. Men jag har bestämt mig. Så fort jag får chansen säger jag upp bekantskapen med Tele 2 och jag kommer aldrig mera igen!

Det är förresten bara en tidsfråga innan jag gör samma sak med leverantören av fast telefoni/bredband också. Av precis samma anledning: -Hej Tomas, jag ringer från Telia och vi vill gärna belöna dig som kunde med ett erbjudande som kommer att... -Nej, tack. Jag har det jag har och jag vet vad ni vill, men jag har det jag har därför att det passar mig just nu. Blir det någon ändring, säger jag till!

Visst är det kul att känna sig utvald som kund, men någon måtta får det faktiskt vara. Tacka vet jag 3. De ringer aldrig. Möjligen att de skickar ett brev eller sms ibland. Det räcker!

Jag har förresten inte öppnat mitt orangea pensionskuvert i år. Heller.

1 kommentar:

Anonym sa...

Är helt inne på din linje!
När du är hemmavid Örebro igen, testa att ta en promenad över köpmangatan...

O jag vill lova dig att du kommer bli glatt uppvaktad av alla möjliga trevliga säljare med pärmar som vill ha dig som kund.

/Andreas Ryding