Ingen brådska med bokrean.

Många hängde tydligen på låset, som vanligt. Andra tjingade sina måste-ha-böcker via nätet i god tid. Själv har jag inte gjort någotdera. Det är alltså bokrea och precis som vanligt. Andra trängs och jag softar.

Låt dem hållas, tänker jag. Låt dem stå där och trängas och riva runt bland högarna av återugivna verk av Strindberg och specialutgåvor av böcker som ska få våra hundar att gå fot och oss själva att ta bättre bilder eller hitta runt i Europa med M:s stora vägatlas.

Kivas ni bara. Själv tar jag det som sagt lugnt. Bästa tiden för bokrean är i slutet av mars! Det är då som allt populistiskt tjafs är borplockat och försvunnet ner i källaren igen. Det är då man slipper trängas och det är då man kan göra fynden!

Hur jag tänker? Jo, så här funkar det. Efter en fyra fem veckor brukar det enda som återstår av bokrean, vara ett bord längst in i boklådans mörkaste skrymsle. Och det är där man gör fynden. Inte sällan till halva halva reapriset. Det var så jag hittade boken När jag köpte ett spinnspö åt farfar, av den kinesiske författaren Gao Xingjian. Han som sedermera fick Nobelpriset i litteratur. År 2000 närmare bestämt.

Redan 1994 hade jag alltså köpt och läst honom. Jag tror boken kostade 10 kronor. Hade jag varit ute på reans första dag hade jag förmodligen aldrig kunnat utropa: -Honom har jag läst! samtidigt som Fylking hojtade sitt -Äntligen!

Ta´t lugnt, alltså. Bra litteratur springer aldrig bort!