Alla är vi örebroare/jag är Pau.

-Kära örebroare...
Ett vid det här laget välkänt felsäg, uttalat av Carl XVI Gustaf en dag i Arboga... Hans anfader, Jean-Baptiste Bernadotte, borde även han ha haft anledning att då och då uttala just de orden. För det var ju i Örebro som den berömda valriksdagen hölls år 1810, då han utsågs till kronprins av Sverige genom en rätt så rörig omröstning.

I dagarna har ju har ju Örebro bidragit till att sprida ytterligare glans över det svenska kungahuset, i och med att vi alla fick ta del av den kungliga förlovningen på fettisdagen. Prins Daniel är nämligen född i Örebro. Staden som ligger mellan Kilsbergen och Atlantens innersta vik; Hjälmaren...

Jean Baptiste Bernadotte, eller Fursten av Ponte Corvo som han även kallades (kärt barn osv), var född i Pau i departementet Pyrénées-Atlantiques. Med tanke på de geografiska likheterna (berg på ena sidan, vatten på den andra), skulle man kunna kalla Pau-borna för Frankrikes örebroare... På ett truck-stop, vid motorvägen strax utanför stan, finns jätteskulpturen som hyllar Tour de France-cyklisternas kamp genom bergsetapperna i pyrenéerna.

Jag vill åka dit. Till rastplatsen vid motorvägen strax utanför Pau.

Ingen brådska med bokrean.

Många hängde tydligen på låset, som vanligt. Andra tjingade sina måste-ha-böcker via nätet i god tid. Själv har jag inte gjort någotdera. Det är alltså bokrea och precis som vanligt. Andra trängs och jag softar.

Låt dem hållas, tänker jag. Låt dem stå där och trängas och riva runt bland högarna av återugivna verk av Strindberg och specialutgåvor av böcker som ska få våra hundar att gå fot och oss själva att ta bättre bilder eller hitta runt i Europa med M:s stora vägatlas.

Kivas ni bara. Själv tar jag det som sagt lugnt. Bästa tiden för bokrean är i slutet av mars! Det är då som allt populistiskt tjafs är borplockat och försvunnet ner i källaren igen. Det är då man slipper trängas och det är då man kan göra fynden!

Hur jag tänker? Jo, så här funkar det. Efter en fyra fem veckor brukar det enda som återstår av bokrean, vara ett bord längst in i boklådans mörkaste skrymsle. Och det är där man gör fynden. Inte sällan till halva halva reapriset. Det var så jag hittade boken När jag köpte ett spinnspö åt farfar, av den kinesiske författaren Gao Xingjian. Han som sedermera fick Nobelpriset i litteratur. År 2000 närmare bestämt.

Redan 1994 hade jag alltså köpt och läst honom. Jag tror boken kostade 10 kronor. Hade jag varit ute på reans första dag hade jag förmodligen aldrig kunnat utropa: -Honom har jag läst! samtidigt som Fylking hojtade sitt -Äntligen!

Ta´t lugnt, alltså. Bra litteratur springer aldrig bort!

Dagens nyhet!

Blåsigt som vanligt. På hemväg efter arbetet förnimmer jag ett märkligt ljud. Det låter ungefär som när man drar en plastkam genom torrt hår en svinkall vinterdag... elektriskt. Plötsligt känns det som om jag ser något svepa iväg, ut över Kalmarsund. Bort mot Ölandsbron. Sekunden senare är "det" borta. Som om det aldrig funnits. Gjorde det det? Fanns alls? Min telefon meddelar att den fått ett meddelande. Jag lyssnar och tittar bort mot det försvunna. Vet dom nåt som jag inte vet?
När jag kom hem slog jag på radion. Dom visste alltså. Hela tiden.

Mycket nu!

En blogg som inte uppdateras två gånger om dagen, är inte en riktig blogg. Det är vad jag har hört, i alla fall. I så fall är inte det här en riktig blogg...
Det är inte det att jag saknar ämnen att skriva om, tvärtom! Jag saknar bara tiden. Tiden som behövs för att koka ner tankarna till något begripligt, tiden till att reda ut vad jag vill säga.

Just ni kokar gröten på spisen, frukostägget är uppätet och om en halvtimme måste jag vara på jobbet. Det är måndag och jag har en himla massa bollar i luften. Den här veckan ska jag koncentrera mig på en av dem i taget!

Därför blir det inget bloggande om Saab, konstfack eller melodifestivalen. Den här veckan heller!

Fler, inte färre, lindar på Stortorget i Örebro.

Nu är det tydligen klart. Lindarna på Stortorget blir kvar, rapporterar de lokala medierna. Protesterna mot de tidigare planerna att hugga ner de gamla träden för att ersätta dem med bärlösa, japanska körbärsträd, har varit ganska omfattande. Till och med jag engagerade mig i debatten. För även om jag tillbringar mina dagar ett stenkast från Kalmarsund, så är Örebro min hemstad och den bryr jag mig om!

Och nu kan alla vi som inte gillade planerna på lindarnas bortplockande andas ut..?
Nedanstående citat kommer från na.se:

- Det har funnits ett stort medborgarengagemang kring denna fråga och därför har vi nu arbetat fram ett nytt förslag, säger Fredrik Persson, MP-politiker och ordförande i programnämnd Samhällsbyggnad.
Känner du dig överkörd?
- Nej inte alls. Vi har bara tagit intryck av medborgarnas vilja.

Visst känns det skönt att höra att medborgarnas vilja var det som vägledde de förtroendevalda den här gången. Hoppas nu bara att de kommer på ett bra sätt att hålla torget rent och städat i framtiden. För det var ju lindarnas magnetiska dragningskraft på bajsande kajor, som var huvudargumentet när beslutet om trädens snara nedhuggning togs i början av december.

na.se igen: Beslutet om lindarna togs av programnämnden för Samhällsbyggnad på tisdagskvällen.
Beslutet var inte enigt. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och moderaternas Hannah Ljung ville ha en fortsatt utredning om lindarnas framtid. – Men majoriteten ansåg att träden ska bort. Ett av flera skäl är att kajor samlas i träden och att det blir väldigt lortigt på torget, säger nämndens ordförande Fredrik Persson, miljöpartiet.

Som sagt, visst är det bra när folkets, medborgarnas, vilja får vara med i den ena vågskålen när beslut ska fattas. Ännu bättre är det när beslut fattas på rationella, väl underbyggda grunder. Det nya Stortorget kommer att bli jättefint. Inte minst tack vare ett gäng snyggt beskurna lindar längs långsidorna.

Sjöutsikt

Jobbar hemifrån idag. 12 entimmes radioprogram ska gås igenom, kommenteras och betygsättas. Det är ett roligt jobb. Men slitsamt; det gäller att hålla sig koncentrerad hela vägen. Då är det ganska bra att sitta i det gula huset på Ängö. Och slänga en blick ut genom fönstret när man behöver nollställa systemet inför nästa genomlyssning. Kalmarsund ligger 200 meter åt vänster.

Helgen som gick

Nästan 80 mil i bil.
6 korvar, varav två grillade, en ljummen och resten kalla.
Ett par glas vin.
3 brottningsmatcher med katten.
1 fällt träd.
Några koppar kaffe.
En återupptagen kontakt.
2 samtal i det fria.
1 ovillig rishög.
2,5 liter diesel.
1 fortfarande ovillig rishög.
2 frukostar.
1 nu-var-det-väl-i-alla-fall-sista-gången jag åt på McDonalds.
1 nu-var-det-verkligen-sista-gången jag åt på McDonalds.
3 ggr kolla mailen.

När man är vuxen får man göra precis vad man vill!

Det snöar fortfarande.

Torsdag i Kalmar. Snöfallet har envetet malt på i ett och ett halvt dygn. Men det är inte värre än att alla samhällsfunktioner fortfarande fungerar på ungefär samma sätt som under en ljummen försommardag veckan före skolavslutning.

En och annan trottoar är kanske oskottad, men i stort sett så går det att ta sig fram överallt. Och vitt på marken är det.

Bilden visar vyn jag passerar till och från jobbet varje dag. Det är inga fel att se lite hav då och då!
Inte ens när det snögloppar.

There´s no business like snow business!

Efter att under det senaste dygnet tagit del av upprepade så kallade klass 1-varningar från SMHI om ett hotande snöoväder söderifrån, så kändes det rätt skönt när helvetet änligen brakade loss i morse.
Det skedde ungefär samtidigt som jag skulle gå iväg på ett tidigt studiebesök till SR Kalmar, strax före klockan sju.

Ett tag funderade jag på om det var klokt att ge sig ut alls. Men till slut bestämde jag mig för att trotsa alla varningar och ge mig i kast med elementens raseri. Vinden slet och drog och snön yrde.

I skrivande stund kan jag konstatera att jag hade tur som kom undan med livet i behåll. Under de tre timmar som Kalmar gastkramats i stormen kan man bara spekulera i vad som hade hänt, om inte varningarna till allmänheten gått ut i så god tid. Snödrivorna utanför mitt fönster är nu ett par tre meter breda och kanske en halv centimeter höga. Det har till och med lagt sig snö på en bit av motorhuven på min bil!

Nu ska jag återigen ge mig ut. Den tre km långa promenad som ligger framför mig innan jag är framme på jobbet, kan bli precis hur tuff som helst. Såg just en mamma passera utanför fönstret, baxandes en barnvagn framför sig. Det verkade nästan som att det hade fastnat snö på den (turligt nog) uppfällda sufletten. Now we are talking!

Om vi inte skulle höras mer. Minns att jag älskar er alla! Och tack SMHI för alla era varningar. De har gjort världen till en säkrare plats.

Slump

Jag har alltid gillat Mikael Wiehes Dylan-tolkningar. Han äger verkligen låtarna med sina texter och sitt sätt att framföra dem. Kompromisslöst. Eller äkta, om man så vill.

Läste häromdagen att han precis gett ut en ny platta. En skiva som handlar om sviken kärlek och en skilsmässa som inte blev av... Den heter så Sånger från en inställd skilsmässaoch har ingenting med Dylan-tolkningar att göra.
Men det var när jag skulle kolla om den fanns på iTunes som jag ramlade på "Dylan på svenska" en liveinspelning från Nalen 2007 tillsammans med Ebba Forsberg.

Så tokigt bra! Köpläge, som aktieanalytikerna skulle säga. Men i det här fallet behöer du inte vänta på bättre tider för att få valuta för dina pengar. Kommer direkt med första spåret; Spanska stövlar. De övriga 14 spåren är ränta, bonus, återbäring... allt vad du vill.

Nu ska jag ställa mig och diska. Men först skruvar jag upp volymen några hack till!

PS Sånger från en inställd skilsmässa, fanns inte på iTunes. Än.

Hem(sk)sidan

-Jag har en hemsida. Det är inte direkt unikt att ha.

-Den är ganska sunkig. Originellt? Näe.

-Den ligger på en gratis webbplats. Wow... öh? Not.

-Jag har glömt bort mina inloggningsuppgifter. Är det färgämnen i godis? På riktigt?!?

Bestämde mig häromdagen för att börja styra upp saker och ting. Överst på listan fanns hemsidan. Jag surfade in på stället där jag betalar för mitt domännamn för att beställa plats på deras webhotell. -I niid samm späjjs, jo noo. 49 kronor i månaden. Som hittat!

Resten var hur lätt somhelst att fixa med självbetjäningskundtjänsten. Om man inte har köpt domännamnet före 2007. Det har jag. Naturligtvis.

I så fall måste man flytta sitt domännamnsadministrerande till den nya kundtjänsten. Fyll bara i blanketten, så sköter det sig självt.

Nu har det skött sig självt i två veckor. Förutom det, så är det visst en tekniker som ska göra något också. Men han har mycket att stå i, just nu...

Jag har en hemsida.
Den är ganska sunkig.
Den ligger på en gratis webbplats.
Jag har glömt bort mina inloggningsuppgifter.

Snön lyser vit på taket.

Tillbaka i Kalmar igen efter långhelgen i Örebro.
Resan ner var helt bekymmersfri. Efter att jag tankat på Österplan var jag på rull hela vägen ända fram tills dess att jag parkerade på Ängö. En 36 mil lång grön våg... i en grön bil. Med vitt tak. Ett vitt tak fullt med fastfrusen snö.
Det är den enda snön som finns i Kalmar.

Motorsåg och pizza.

Morgonens asfalt var glashal. Bilens dörrhandtag fastfrusna och Ring Så Spelar Vi malde på i sedvanligt trivselmys med rumba i engelska parken. Motorsågens vilja och min, gick inte alltid hand i hand, men träden föll i alla fall som de skulle. Några timmar senare gled vi in på pizzerian i St Mellösa, sågspånsdammiga och svettigt hungriga. Pizzorna hette Skåre och Budapest och var overkligt vackra. Sen åkte vi hem. Beyond the point of no return...

Fixardag

Är hemma i Örebro sedan igår kväll. Uppe tidigt för att hinna fixa med sådant som måste göras IRL. Hoppade in en sväng på gamla jobbet och fick både vara med i radion och käka smörgåstårta (dock inte samtidigt). Passade också på att få lite info om ett ljudkort, info som jag sedan ska ta med mig till Kalmar. Sedan var det ett givande möte på stan rörande husbyggarprojektet. Efter det halkade jag hem i snömodden bara för att hitta ett brev från Bolagsverket.
Häromdagen hade jag nämligen varit inne och ändrat några märkliga uppgifter rörande min lilla firmas verksamhet. Inte för att jag vet hur det kom sig att jag tydligen sysslade med "konsultation angående företagsorganisation..." Men det var så det stod på ett besked för en tid sedan. Nu har jag i alla fall ändrat till något som mera stämmer med vad jag faktiskt gör. Känns bra.
Passade även på att lägga in rätt adress, för det funkar tydligen inte automatiskt. Trodde annars att sådant var synkat med Skatteverket. Men icke.

Hursomhelst så uppmanades jag i brevert att betala 400 pix i registreringsavgift. Vilket jag iofs gjorde direkt när jag utförde ändringarna häromdagen. Varför jag då kunde bortse från meddelandet och gå till punkt 1: Om avgiften är betald så kan du faxa eller maila en kopia på kvittot som en bekräftelse på att avgiften är betald.

Jag loggade in på Bolagsverkets hemsida för att kolla mitt ärende med hjälp av det ärendenummer som fanns längst uppe till vänster på brevet. Då kunde jag med egna ögon läsa att mitt ärende var under behandling och att avgiften 400 kronor var betald... -Men om den uppgiften nu finns i deras egna mappar, varför måste jag då skicka ett kvitto?

Jag ringer Viktoria på Bolagsverket... Jo då. Det var betalt och klart så jag behöver inte göra något. -Just nu har vi rätt få ärenden inne, då kan det bli så att vi skickar ett brev innan betalningen hunnit registrerats... men du kan bortse från brevet.

På kvällen den 3:e februari gjorde jag mina ändringar, vilka upptäcktes av Bolagsverket på morgonen den 4:e. Omedelbart skickar de ut ett brev med ovanstående uppmaningar. Strax därpå registreras betalningen, varför ett papper i A4-format och ett ganska svårsorterat (ur strikt återvinningsaspekt) kuvert skickas hela vägen fån Sundsvall till Örebro. Där öppnas det av mig som kostar på ett telefonsamtal till Bolagsverket som meddelar att brevet saknar betydelse.

Slutsats: Om den byråkratiska kvarnen malt endast ett par timmar långsammare hade vi sluppit allt detta och min blogg hade varit betydligt kortare. Samtidigt som posten hade gått miste om ett brevporto och ett papper med tillhörande kuvert hade legat kvar i sina respektive fack på ett kontor i Sundsvall. Ett mobiltelefonföretag hade sumpat några kronor i intäkter, x antal gram växthusgaser hade aldrig pyst ut i atmosfären, jag hade inte fått mig en tillönskan om en trevlig helg och katten hade inte heller kunnat legat i en halvtimme mellan min rygg och skrivbordsstolens rygsstöd och myst åt att husse patat i telefonen och sedan skrivit en bloggkommentar om alltsammans.

Tack vare detta så blev det ett litet, men troligen välkommet, tillskott till BNP och den ekonomiska krisen kanske lindrades en smula. Själv fick jag väl någon slags valuta för de 400 spänn som det kostar att ändra en uppgift hos Bolagsverket.

I morgon ska jag köra motorsåg.
Trevlig helg!

Bandyn under isen.

[mobilblogg] Storstryk igen för Ösk bandy. 10-2 i baken mot Villa-Lidköping. Tvär-sist i tabellen. Att det nu ska byggas tak över bandybanan känns lite overkill. Det bästa vore nog att bara dra en barmhärtighetens slöja över hela rasket...

Lindarna på Stortorget i Örebro

Det ska fällas träd i Örebro. De gamla lindarna runt Stortorget har gjort sitt. Föga förvånande är detta den stora snackisen i Örebro sedan i höstas.
Stadens styrande har bestämt att torget ska fräschas upp och bli till det finrum som ett torg i en stad ska vara. I den visionen ska örebroarna flanera runt bland uteserveringar, lekande barn och torghandlare och känna sig stolta och glada över att vara delägare i ett av Europas vackraste torg.

Så här beskriver man torget i sin presentation av omgörningsarbetet:

Det nya torget kommer att ännu mera bli en mötesplats för människorna i staden, några konkreta exempel: Fler sittplatser, mer plats för uteserveringar, bättre förutsättningar för evenemang, ljussättning som lyfter fram torget och konstverken, lekskulpturer för barn, generös plats för torghandel, mindre utrymme för bilparkeringen – men fortfarande samma antal parkeringsplatser i och med att utrymmet är bättre planerat.

Projektet presenteras utförligt i en nedladdningsbar folder på kommunens hemsida. http://www.orebro.se/download/18.4465cb5811e1ab89c64800011698/Stortorget+-+program+och+skiss.pdf

Det ser onekligen lockande ut. Inte minst när man beskriver "Ansatser för gestaltning" blir man ju sugen:
Stortorget är ett lutande stadsrum. Där man fångar upp lutning i trappor och terrasser kan man få mycket trivsamma miljöer med många spontana sittplatser...

Detta illustreras med en bild föreställande Spanska trappan i Rom! Men vafan..?!?
Ursäkta språkbruket, men någon ordning får det väl ändå vara! Visserligen lutar Stortorget i Örebro, vilket beror på den gamla grusås som stadens paradgata går uppe på. Men att få till något som liknar Spanska trappan i Rom är faktiskt omöjligt. Den lutningen finns inte! No way!

[Varför skulle Örebro överhuvud taget försöka efterlikna Rom? Visserligen var man ju på gång för några år sedan med ett eget Colosseum, men till slut så lyckades man ju bygga färdigt (nästan, sista pusselbiten är under färdigställande just nu) fotbollsarenan, därmed försvann den liknelsen.]

Fast nu skulle det ju handla om lindarna. De ska ju bort. Enligt den nedladdningsbara broschyren ska endast ett par stycken finnas kvar ner mot Trädgårdsgatan. Istället för lindar ska det planteras japanska (bärlösa) körsbärsträd. Med rosa blommor. Under en bild som visar en park någonstans i Japan kan man läsa:
Ett sätt att skapa en trygg, vacker och upplevelserik stadsmiljö kan vara att plantera vackra, skira träd med praktfull blomning. I Japan är exempelvis körsbärsblomningen en stor och uppskattad högtid.

Så lindarna ska väck och ersättas med snyggare träd. Sådana som blommar lite snyggt, dessutom. Men hur länge varar körsbärsblomningen? En månad? Ett halvår?
För min del tror jag att det är över på en vecka. Max.

Att hugga ner träd väcker alltid känslor. Inte minst inne i en stad. Alltså, för att blidka, eller kanske till och med förekomma, den opinion som man visste låg och lurade i vassen, behövde man ett riktigt bra argument. Och det blev... Kajskit!
Om det finns något som i stort sett alla örebroare är ense om, så är det att kajorna är ett otyg. Skräniga och ständigt bajsande förorenar de såväl luftrum som bilar, fasader, trottoarer och cykelsadlar. Kajor övernattar ju i höga träd... tar man bort träden så blir man ju automatiskt av med kajorna. Det måste alla örebroare gilla!

Problemet med det resonemanget är väl bara att det inte i första hand lindarna på Stortorget som är kajornas favorittillhåll i staden... Kajorna nöjer sig nämligen inte med enstaka trän. De vill ha hela dungar, helst. Som i Oskarsparken. Å hittar de inga dungar, så duger ju hustak, kyrktorn och skorstenar bra...

-Hur vet man att de inte sätter sig i de japanska körsbärsträden, frågade någon, och lät nästan som det lilla barnet som undrade varför kejsaren var naken..?

-Jag är inte alls naken, sade kejsaren. Fast det lät mera som: -Körsbärsträden är så små och skira, så där vill inga kajor sitta och bajsa.

Men varför inte göra då, som ett stort antal trädexperter (och även kommunens egen stadsträdgårdsmästare) föreslår. Beskär dem! Lindar tål sådant. Beskär, snygga till och ge dem en chans att må bra, för tusan. Sedan är det bara att fortsätta med allt det där andra, som kommer att göra Stortorget till det finrum som vi örebroare ändå är värda att ha mitt i staden. Med torghandlare, uteserveringar, lekskulpturer, fontäner och kanske till och med en och annan trappa.

Och skulle någon sedan vilja uppleva blommande japanska körsbärsträd mitt i en stad, så kan ju vederbörande göra en utflykt till svenska kommunpolitikers favorittillhåll om våren... Bryssel. Där finns det nämligen, enligt vad jag hört, gott om körsbärsträd. De passar bra där. På samma sätt som lindarna passar väldigt bra på Stortorget i Örebro!

Men förresten... det kan inte vara så att..? Nej, det låter som en konspirationsteori... För inte vill väl de styrande förvandla staden till ett..?

Måndagsblogg

Jag borde skriva något. Det är nämligen sådant man gör när man har en blogg. Men jag kommer inte på nåt.
Alltså, jag kommer hela tiden på jättemånga saker som jag vill skriva om. Var tredje minut, ungefär. Fast i samma stund som jag börjar skriva, fastnar tanken för att strax därpå tvinga fingrarna att sluta klappra på tangenterna.

Om jag hade haft en skrivmaskin nu, hade jag snabbt, med ett tjutande rassel, dragit pappret ur maskinen för att sedan knöla ihop det till en boll som med lite tur skulle träffa papperskorgen i hörnet mellan skrivbordet och kortväggen.

Nu har jag ingen skrivmaskin och papperskorgen är ersatt av några jättestora centrala återvinningscentraler, med fack och lådor för brännbart, plast, papper och övrigt.
Strategiskt utplacerade på två olika våningsplan.

Så jag nöjer mig med att logga ur. Jäkligt effektfullt, eller hur?