I Örebro tycker de styrande om att fixa med stadens utseende. Torg ska göras om och gator ska snyggas till. Inget ont i det, eller hur?
Just nu pågår uppsnyggningen av Köpmangatan. En stor del av gatan är gågata sedan många år. Men nu ska den fräschas till med tydligare gångstråk (på en gågata?), bättre belysning, soffor och utökade möjligheter till uteserveringar. Gatans nordligaste del, mellan Stortorget och Engelbrektsgatan, kommer fortsatt att vara avpassad för biltrafik. Tidigare i höstas började man lägga gatsten på just den biten. Asfalt passar liksom inte in i bilden när man vill fräscha upp innerstadens gator... Kolla bara in Drottninggatan/Storgatan som fick sin makeover för ett antal år sedan.
Efter att man hunnit stenlägga några hundra meter slog man plötsligt stopp i maskin. -Det ska inte vara gatsten här, det ska vara betongplattor. Annars blir det för bökigt för rullstolsburna.
Gatstenen revs så upp och lades i en hög, i väntan på bättre tider. De tiderna skulle komma förr än man anade. Någon kom visst på att betongplattorna inte skulle hålla för trafiken som ändå ska vara kvar på gatan. Så det var bara att ringa in stensättarna igen. För nu skulle det verkligen vara gatsten. Basta!
Det ansvariga kommunalrådet, miljöpartisten Fredrik Persson, säger i en kommentar till Nerikes Allehanda, apropå velandet med gatstenen att >>det blev någon kommunikationsmiss mellan politiken och stadsbyggnad<<
Vaddå politiken och stadsbyggnad? Varför inte säga som det är?
Att kommunikationsmissen i så fall skedde mellan politiker och tjänstemän.
Att hänvisa till politiken, i just den formen, är som att hänvisa till ödet, försynen, slumpen, klimatet, tiderna, marknaden... till något som bara finns där och lever sitt liv, till synes utan inblandning och påverkan, av oss människor.
-Vi låter politiken titta på det här... Det är ett uttryck man hör ibland. Varför inte löpa linan ut och hänvisa till smält bly i ett vattenbad eller fjällen på en abborre?
Politiker sysslar med politik. Ja, eller hur?
De är ju inte i händerna på jätten glufs-glufs som far fram likt en ostyrig ande och slukar den eller det som råkar komma i vägen...
Vad det gäller historien om gatstenen som flyttas runt och fördyrar uppsnyggningsarbetet med 400.000 spänn säger Fredrik Persson så här (fortfarande enligt artikeln i NA från den 2:a november): -Jag tar på mig allt ansvar...
Det där sista ska bli intressant att följa. Jag tar på mig allt ansvar... Betala ur egen ficka, kanske? Nähä, inte det...
PS Kör man rullstol är man av samma skrot och korn som de som cyklar... då föredrar man nämligen asfalt som underlag ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar