Finns man inte på nätet, så finns man inte i verkligheten! Gammalt djungelordspråk från det sena 1990-talet. IT-konsulter var som rockstjärnor och bredbandsförespråkare betraktades som nyfrälsta, goda missionärer som alla hade skådat ljuset och inget hellre önskade än att vi skuööe skåda samma ljus. De vill iofs ha våra penar också, men det är ju en värdslig sak i sammanhanget.
Nu i bloggandets och masspublicerandets tidevarv så räcker det inte bara med att finnas. Man måste interagera. Eller rättare sagt så måste man erbjuda interaktion för att det ska vara riktigt bra. Ungefär lika riktigt bra som i den riktiga verkligheten. Jag sträcker ut våfflan och säger -goddag... varpå en annan människas våffla sträcks ut mot min, och hälsningen återgäldas med ett -goddag.
Det kanske inte funkar på det viset mellan alla människor, hela tiden, har vi hört på sistonde. Men principen är sådan i alla fall.
Samma slags interaktivitet måste finnas på nätet. Kommentera bloggningen, tack! Annars så fattar ju inte någon annan än du och jag att det finns folk som läser den här sidan!
Tidigare idag skapade jag en fanclub för radioprogrammet Frukost. Självklar hemvisst för denna supporterklubb är naturligtvis FB. Facebook!
Så nu finns vi där och är jätteglada för de 15 första medlemmarna! Vi pratar om ett genombrott och är jätteglada. Samtidigt som vi nästan glömmer bort att vi gör det morgonprogram som en övervägande majoritet av de som lyssnar på radio i Örebro län, har som sitt favoritprogram.
Hur man än räknar! Det är coolt. Till och med coolare än webben. Nästan.
Vi syns på Facebook!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar