I morse blev jag riktigt glad. I och för sig är jag oftast glad, inte minst på morgnarna, men ibland händer det ju saker som liksom plussar på det hela. Det var inte så att jag fick nya bevis för min tes (som jag snart ska berätta om på den här bloggen) om varför börserna i världen är svängigare än Franska Hotkvintetten någonsin har varit, för det behöver jag inga. Nej det handlade om något helt annat.
I mitt postfack låg ett vykort föreställande Ronnie Peterson-statyn som finns vid Almby-plan i Örebro. Kortet kom från sällskapet Gamla Örebro.
>>Tack Tomas! Du får första vykortet med motiv Ronnie Peterson-statyn som ett litet tack för initiativet...<<<
Det värmde i höstrusket, vill jag lova. Samtidigt drog jag mig till minnes hela historien. De flesta som känner till den tror sig veta att det hela började en februarimorgon 2002 när jag tog upp frågan, till synes apropå någonting helt annat, i radioprogrammet Morgonöppet i Sveriges radio Örebro, P4.
Sanningen är den att historien började redan i november 2001, för ganska precis 7 år sedan. Det var då, under en promenad på Skolgatan, som jag fick idén. Idén om att göra något för att en gång för alla ge R.P. något slags officiellt erkännande av bestående karaktär i Örebro. Jag visste inte just då hur det skulle gå till, men målbilden fanns där i alla fall. Det gällde bara att vänta in rätt tillfälle.
Ett tillfälle som kom en tidig februarimorgon i form av ett TT-telegram som handlade om en hockeyspelare från Kalix... resten är historia. En historia som senare skulle visa sig överträffa alla förväntningar. Jag sådde fröet, sedan tog ett gäng kompetenta och drivande entusiaster över och idag fick jag ett vykort som gjorde mig glad.
Lika glad som jag blir varje gång jag passerar Almby-plan och ser Richard Brixels staty.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar