Jag stod i garaget sent i eftermiddags och sågade skivor till ett innertak när telefonen ringde. Numret i displayen sa mig ingenting. Däremot kände jag igen rösten i andra änden.
Den tillhörde en man som brukade ringa lite då och då till mig när jag sände Morgonöppet i SR Örebro. Oftast ringde han för att kommentera något jag sagt.

Det finns ett antal sådana lyssnare på varje radiokanal. Några som hör av sig om än det ena, än det andra. De flesta är ganska trevliga, några kan vara rätt jobbiga, och någon enstaka är direkt otrevlig. Den här personen tillhörde definitivt den förstnämnda, trevliga, skaran.

Men varför ringde han till mig just nu? Jag har inte gjort radio på över ett halvår, så det kunde ju inte handla om något jag nyligen sagt eller något han ville tipsa om.

Han inledde samtalet med att konstatera jag nog undrade vad han ville, och så fortsatte han med ett lakoniskt uttalande om att han inte var riktigt frisk sedan en längre tid. I morgon (måndag 30 augusti) skulle han tillbaka till Akademiska Sjukhuset i Uppsala för behandling. Han hade leukemi.

-Fast det är inte för att prata om min sjukdom som jag ringer, sa han. Men när jag såg i almanackan att det var den 30:e i morgon så tänkte jag att jag måste ringa till dig, Tomas. Bara för att säga att det var så kul att lyssna på dig om morgnarna. Det du sa och gjorde passade mina öron väldigt bra.

Vi pratade några minuter om ditt och datt och jag berättade lite om vad jag höll på med nu för tiden. Han nämnde återigen sin sjudom men poängterade samtidigt att det inte var för att prata om den han hade ringt, men att han kände att han gärna ville få sagt det han nyss berättat. Att mitt prat mellan låtarna tidiga morgnar för några år sedan hade passat hans öron väldigt bra. Och att han bara ville passa på att få det sagt innan det var försent.

Först kände jag mig lite fånig, där jag stod i mitt sågspånsdammiga garage med ett par hörselkåpor på svaj uppe på huvudet. Jag har alltid haft svårt att ta beröm. Sedan blev jag rörd. Rörd och tacksam för att ha betytt något för någon och inte minst för att denne någon sedan besvärat sig med att ringa och berätta det.

Nu är det kväll och jag ska strax gå och lägga mig för att sedan köra igång med att montera en dusch/ångbastu i morgon bitti. Samtidigt som en av mina gamla radiolyssnare ska påbörja en tredje behandlingsomgång mot leukemi.

Tack för att du ringde! Det du sa idag, passade mina öron väldigt bra...

PS Jag håller tummarna!