Hemma i Östernärke.

-Du har ett rätt rejält oljeläckage här, vet du om det?
Nej, det visste jag naturligtvis inte. Men jag kunde kanske anat att det var något sådant som låg bakom det faktum att bilen faktiskt dragit en del olja under det senaste halvåret.
-Det verkar komma från oljefiltret. Har du nyligen bytt?

Nja, nu ska vi se... bilen servades på märkesverkstaden i stan i januari. Ett drygt halvår sedan.
Vi pratade lite fram och tillbaka och enades om att det förmodligen var någon o-ring som gett upp och att läckaget skulle upphöra om ett nytt filter med tillhörande tillbehör anskaffades.

Jag gick tillbaka till det lilla kontoret och betalade för bytet av hjullager, som var den huvudsakliga orsaken till att jag befunnit mig på verkstaden sedan en knapp timme tillbaka. Vi enades om att vilken dag som helst under nästa vecka kunde bli oljefilterbytardag. Det var bara att jag kom förbi någon gång när det passade.

Jag brukar sällan tycka att det är kul att behöva åka på återbesök, i alla fall inte om det handlar om reparationer av olika slag. Men till den här lilla verkstaden åker jag gärna tillbaka. Naturligtvis för att de gör ett bra jobb till ett pris som inte svider lika mycket som när bilen varit på den flådiga märkesverkstaden. Men det finns en annan dimension också. Den filosofiska.

Jag tror aldrig jag har diskuterat frågan om meningen med livet, på någon annan verkstad än den här. Idag handlade våra samtal om ett långsiktigt hållbart sätt att leva. Om småskalighet och storskalighet, om självhushåll, lycka, energiproduktion och digitala fotspår. Bland annat.

När jag satt i den fina märkesverkstadens skinnsoffa nu i januari och tittade ut över bilhallen och såg de blänkande fordonen kasta reflexer i det polerade stengolvet, handlade samtalen om vilken bil jag egentligen borde köpa. Att det var dags att byta in den jag hade, medan jag fortfarande fick något för den.

Efter det besöket har den alltså börjat läcka olja, låta illa från styrservot och dessutom drabbats av glapp i ett hjullager.
Som ägare till en sådan bil känner jag att det lilla kontoret på landet, med sin doft av olja och gummi och ljudet från en ringande telefon som ackompanjemang till samtalen om vad vi gör med våra liv, är en betydligt mer passande plats att vänta på än i en aldrig så pösig designsoffa i läder och krom.

Det är aldrig försent att hitta hem.