Idrottsgalan

Det är väl helt ok att dela ut priser till välförtjänta idrottsmänniskor. Det är helt lika ok att göra detta i samband med en gala. Men frågan är om det verkligen ska sändas i tv?
I alla fall om man ska utgå från gårdagens rätt pinsamma tillställning.
Jag tror säkert att manusförfattare och programansvariga gjort sitt bästa för att få till det. Och det är det som är problemet. Att det inte blev bättre.

Det var segt, pretentiöst och pinsamt. Jag är iofs inte något jättefan av Peter Settman, men i går kunde nog inte ens hans innersta beundrarskara vara helt nöjda. Hans bästa egenskap är inte att skapa god stämning, däremot är han bra på små elaka pikar. Och hur kul är det när det ska vara fest?
Visst, Tomas Brolin kanske har varit några kilo lättare men varför skulle han få skit för det, i en bisats från Peter Settman som tydligen inte kan hantera oväntade situationer på annat sätt än att vara elak. Riktigt dåligt.
Nu tänker jag inte spilla mer tid på idrottsgalan. Varken här och nu eller i framtiden.

Jo, en sak till förresten. Jerrringpriset. Det är fasen tragiskt att Sveriges finaste idrottpris ska delas ut på idrottsgalan. Radiosporten skulle ha kunnat gjort det helt själva, i vilken sportextrasändning som helst, och fått en värdigare inramning. Ingen skugga över prins Carl-Philip och kung Granqvist, men stämningen i lokalen när de gjorde entré var väl ungefär lika uppsluppen som bland snoriga skidåkare i den avlsutande slakmotan i en femmil i blötsnö! Då är det inte lätt...

Att Helena Jonsson var en värdig vinnare av Jerringpriset var det dock inget snack om. Grattis!