Flyg nyckelpiga, flyg!

Fastän det var länge sedan jag gjorde det kommer jag fortfarande ihåg känslan. Lite pirrigt, kittligt sådär. Med lagom mycket fingerfärdighet i precis rätt ögonblick kunde man få den lilla insekten att fälla ihop sina vingar igen och börja krypa. Uppåt.

Det gällde alltså att vrida handen 180 grader bråkdelen av en sekund innan nyckelpigan, som trodde att hon kommit så högt hon kunde, gjorde bruk av vingarna och försvann iväg.
Lyckades man vrida handen, utan att nyckelpigan föll av eller flög iväg, började hon åter igen att klättra uppåt.

Efter ett par tre sådana där fåfänga klättringar brukade jag tycka att det var lagom att hålla pekfingret sträckt upp i luften så att det lilla krypet kunde göra det jag aldrig skulle kunna. Flyga.

Inte sällan var det med en känsla av att att jag gjort något riktigt bra, jag släppte iväg den. I stort sett varje gång hade jag räddat den ur en verklig knipa. Den stackars pigan kanske hade kraschlandat på min tröja eller i gräsmattan. Troligtvis svårt omtöcknad och oförmögen att ta sig därifrån av egen kraft. Det var då den hjälpande handen kom till nytta!

Idag släppte jag iväg ett nytt avsnitt av jenneboradio.se Mitt alldeles egna radioprojekt på nätet.
Precis som med en liten nyckelpiga på fingret så var det inte utan en viss känsla av att jag inte bestämde allt själv om själva flygturen. Radioprogram har en förmåga att ibland leva sina egna liv. Att det blev som det blev, berodde nog inte bara på att jag gjorde som jag tänkt...

Jenneboradio.se flyger i luften på: http://www.jenneboradio.se