Egen radio

Det blev en ganska lång dag, onsdagen den 3 februari. Uppe med tuppen för att vara med om studiebesök nummer två på SR Kalmar för att sedan försöka bota förkylningen med att ta det väldigt lugnt under förmiddagen. Efter det väntade ett pass på Linnéuniversitet. Ett i sanningens namn ganska lugnt pass. Handlade mest om att finnas till hands om någon behövde mig.
Det drar ju ihop sig till det första, riktigt skarpa läget för studenterna. Och har man aldrig gjort radio förut, så kan det nog pirra lite. Men jag tror att det kommer att bli bra. Det brukar bli det. Och pirret hör till!

Även avslutningen av dagen gick i radioproducerandets tecken. Jag själv kände mig plötsligt väldigt tvungen att producera ett nytt avsnitt av jenneboradio.se. Om det var en bra idé eller inte, kan du höra här: WWW.JENNEBORADIO.SE

Abstinensdags igen.

Var och studiebesökade hos SR Kalmar nu på morgonen tillsammans med en grupp studenter. Strax före klockan sju samlades vi utanför byggnaden som av någon för mig outgrundlig anledning kallas Valfisken.
Efter att ha blivit insläppta tillbringade vi den följande timmen med att hänga i morgonstudion tillsammans med programledaren Maria Skagerlind och sidekicken Anders Almgren.
Det är som att komma hem. Eller kanske ännu hellre, som att komma tillbaka. Som att komma tillbaka till släktingarna i Norrland när man var liten.

Igenkänningsbart fast nytt. Morbror Sixtens grå traktor var utbytt mot en blå. Hundvalpen hade blivit stor och ville helst vara för sig själv efter att ha nosat en välkommen. Höhässjningen som vi hjälpte till med förra gången vi var där, för tre år sedan, var avslutad för en vecka sedan. Kartongen med gamla Kalle Anka och Mad i den avlånga garderoben med snedtak bakom storkusinens rum fanns kvar.

Ungefär så var det att kika in i en av landets coolaste radiostudios igen. Glasväggen ut mot gatan, mixerbordet, programledaren som hämtar kaffe och käkar banan under nyhetssändningen. Den sekundkorta koncentrationen just när hörlurarna åker på och den gröna lampan tänds direkt efter sportsändningen. Det som ska vara fanns där.

Men soffan hade de slängt ut. Ett par vita, något strama barstolar hade ersatt. Ett par kaffekoppar på ett bord, morgonens tidningar i en utläst hög och det avlägsna ljudet av ett telefonsamtal nere på redaktionen.

Allt var som vanligt men ändå helt nytt. Precis som en morgonsändning i radio ska vara. Som vanligt, men ny.

Just när jag är där längtar jag tillbaka. Tillbaka till mina egna morgonsändningar i Örebro. Tillbaka till känslan av att vara först. Få komma till jobbet innan plogbilarna och stadsbussarna kört igång. Slänga käft med nyhetssändaren över morgonens första kopp kaffe strax efter klockan fem. Få vara oförskämt pigg redan innan kvart över sex en måndagmorgon.

Tack för titten, SR Kalmar. Jag dyker upp med ett nytt gäng i morgon igen.
Och vem vet, kanske kommer någon av de här två dagarnas besökare i framtiden själv, få uppleva den där speciella känslan av att kunna kontrollera kaos, som man kan få efter en lyckad morgonsändning...
Jag hoppas det.

PS. Så här gick det till under en av mina sista ordinarie sändningar av programmet Frukost i SR Örebro: FRUKOSTFILMEN

Flyg nyckelpiga, flyg!

Fastän det var länge sedan jag gjorde det kommer jag fortfarande ihåg känslan. Lite pirrigt, kittligt sådär. Med lagom mycket fingerfärdighet i precis rätt ögonblick kunde man få den lilla insekten att fälla ihop sina vingar igen och börja krypa. Uppåt.

Det gällde alltså att vrida handen 180 grader bråkdelen av en sekund innan nyckelpigan, som trodde att hon kommit så högt hon kunde, gjorde bruk av vingarna och försvann iväg.
Lyckades man vrida handen, utan att nyckelpigan föll av eller flög iväg, började hon åter igen att klättra uppåt.

Efter ett par tre sådana där fåfänga klättringar brukade jag tycka att det var lagom att hålla pekfingret sträckt upp i luften så att det lilla krypet kunde göra det jag aldrig skulle kunna. Flyga.

Inte sällan var det med en känsla av att att jag gjort något riktigt bra, jag släppte iväg den. I stort sett varje gång hade jag räddat den ur en verklig knipa. Den stackars pigan kanske hade kraschlandat på min tröja eller i gräsmattan. Troligtvis svårt omtöcknad och oförmögen att ta sig därifrån av egen kraft. Det var då den hjälpande handen kom till nytta!

Idag släppte jag iväg ett nytt avsnitt av jenneboradio.se Mitt alldeles egna radioprojekt på nätet.
Precis som med en liten nyckelpiga på fingret så var det inte utan en viss känsla av att jag inte bestämde allt själv om själva flygturen. Radioprogram har en förmåga att ibland leva sina egna liv. Att det blev som det blev, berodde nog inte bara på att jag gjorde som jag tänkt...

Jenneboradio.se flyger i luften på: http://www.jenneboradio.se