Jag stod i garaget sent i eftermiddags och sågade skivor till ett innertak när telefonen ringde. Numret i displayen sa mig ingenting. Däremot kände jag igen rösten i andra änden.
Den tillhörde en man som brukade ringa lite då och då till mig när jag sände Morgonöppet i SR Örebro. Oftast ringde han för att kommentera något jag sagt.

Det finns ett antal sådana lyssnare på varje radiokanal. Några som hör av sig om än det ena, än det andra. De flesta är ganska trevliga, några kan vara rätt jobbiga, och någon enstaka är direkt otrevlig. Den här personen tillhörde definitivt den förstnämnda, trevliga, skaran.

Men varför ringde han till mig just nu? Jag har inte gjort radio på över ett halvår, så det kunde ju inte handla om något jag nyligen sagt eller något han ville tipsa om.

Han inledde samtalet med att konstatera jag nog undrade vad han ville, och så fortsatte han med ett lakoniskt uttalande om att han inte var riktigt frisk sedan en längre tid. I morgon (måndag 30 augusti) skulle han tillbaka till Akademiska Sjukhuset i Uppsala för behandling. Han hade leukemi.

-Fast det är inte för att prata om min sjukdom som jag ringer, sa han. Men när jag såg i almanackan att det var den 30:e i morgon så tänkte jag att jag måste ringa till dig, Tomas. Bara för att säga att det var så kul att lyssna på dig om morgnarna. Det du sa och gjorde passade mina öron väldigt bra.

Vi pratade några minuter om ditt och datt och jag berättade lite om vad jag höll på med nu för tiden. Han nämnde återigen sin sjudom men poängterade samtidigt att det inte var för att prata om den han hade ringt, men att han kände att han gärna ville få sagt det han nyss berättat. Att mitt prat mellan låtarna tidiga morgnar för några år sedan hade passat hans öron väldigt bra. Och att han bara ville passa på att få det sagt innan det var försent.

Först kände jag mig lite fånig, där jag stod i mitt sågspånsdammiga garage med ett par hörselkåpor på svaj uppe på huvudet. Jag har alltid haft svårt att ta beröm. Sedan blev jag rörd. Rörd och tacksam för att ha betytt något för någon och inte minst för att denne någon sedan besvärat sig med att ringa och berätta det.

Nu är det kväll och jag ska strax gå och lägga mig för att sedan köra igång med att montera en dusch/ångbastu i morgon bitti. Samtidigt som en av mina gamla radiolyssnare ska påbörja en tredje behandlingsomgång mot leukemi.

Tack för att du ringde! Det du sa idag, passade mina öron väldigt bra...

PS Jag håller tummarna!

Egen radio

Det blev en ganska lång dag, onsdagen den 3 februari. Uppe med tuppen för att vara med om studiebesök nummer två på SR Kalmar för att sedan försöka bota förkylningen med att ta det väldigt lugnt under förmiddagen. Efter det väntade ett pass på Linnéuniversitet. Ett i sanningens namn ganska lugnt pass. Handlade mest om att finnas till hands om någon behövde mig.
Det drar ju ihop sig till det första, riktigt skarpa läget för studenterna. Och har man aldrig gjort radio förut, så kan det nog pirra lite. Men jag tror att det kommer att bli bra. Det brukar bli det. Och pirret hör till!

Även avslutningen av dagen gick i radioproducerandets tecken. Jag själv kände mig plötsligt väldigt tvungen att producera ett nytt avsnitt av jenneboradio.se. Om det var en bra idé eller inte, kan du höra här: WWW.JENNEBORADIO.SE

Ojojoj, nu går skam på torra land...

Upptäckte att jag varit mer än lovligt frånvarande från den här bloggen den sista tiden. Både jul och nyår har hunnit avverkas. Men nu är jag tillbaka igen!
Förhoppningsvis kommer året att bjuda på än fler glasklara tankar från den innersta utkanten (min egen hjärna alltså) än 2009. Men man kan aldrig så noga veta med en sådan som jag.

Nu är jag i alla fall på plats i Kalmar för att jobba på Linnéuniversitetet med vårens kurser i radioproduktion. Vi kör igång i morgon och som alltid är det lite spännande att få möta en grupp nya människor.

Innan jag släcker ner för idag, kan jag ju passa på att göra reklam för min egen radiostation på nätet: jenneboradio.se Surfa in vettja!

jenneboradio.se

Nu finns den. Min alldeles egna radiostation på nätet. Började visserligen med sporadiska små ljudbloggar redan i våras, men sedan idag (1:a advent) kommer det att dyka upp ett nytt program/avsnitt varje söndag. I första hand kör jag fram till årsskiftet. Därefter blir det en utvärdering som får avgöra om jag ska fortsätta. Och i så fall i vilken omfattning.
Här: http://jenneboradio.se hittar du Örebro läns nyaste radiokanal.

Vi hörs!

I selen igen!

Fasen vad kul det var! Att vara tillbaka i studion igen. Tror inte att det märktes alltför mycket att det var ett halvår sedan sist. Jag gillar verkligen att vara i direktsändning. Att få bygga programmet samtidigt som det sänds. Nu ska jag njuta varje stund av de 28 program som återstår innan det är över för den här gången.

Och ditt namn skall varda...

Får väl inleda med att tacka för visat intresse när det gällde att komma med förslag på namn till det radioprogram som jag ska sända i sommar.
Häromveckan hade jag tänkt klart i ämnet och meddelade SR Örebro vad jag kommit fram till. Och även om det nu inte blev något av de namnförslag som lämnats in här på bloggen som "vann", så spelade de i alla fall roll i själva processen.

Efter att ha svarat på en del kluriga frågor om varför jag ville att det skulle heta som det skulle heta, var det bara att avvakta kanalledningens beslut.

I morse kom så beskedet. Det blev godkänt! Alltså... programmet ska inte heta "godkänt" utan det var själva förslaget som godkändes. Ok?
Programmet kommer att heta: -Ett annat program!

Nu ska jag bara att sätta igång och tillverka jinglar och signaturer (det är radiovärldens motsvarighet till klistermärken och visitkort för den som startar egen firma), fundera ut ett lämpligt innehåll (som helst förnyar sig självt automatiskt varje dag) och lite annat smått och gott som kan vara bra att ha i Ett annat program!

Du kan höra resultatet i P4 SR Örebro måndag till torsdag mellan 09:00 och 13:00 samt fredagar 09:00-12:00 från och med den 6/7 och sex veckor framåt.

Kom ihåg var du läste det först!

Sommarjobb

Då så. Även jag kan nu sälla mig till skaran av människor som vet hur det är att ha ett sommarjobb. Under de år när de flesta av mina kompisar hängav sig åt att sommarjobba, ägnade jag mig åt att ligga på en filt i Hästhagen och vara sommarledig. Eller också jobbade jag på riktigt, hade semester och bidrog till att någon annan fick ett sommarjobb.

Men i år ska det alltså bli av. Kontraktet påskrivet och den 6 juli sitter jag i en radiostudio i Örebro och ansvarar för 4 timmar direktsänd radio under förmiddagarna i sex veckor.

Får nästan lite dejavu från 1992 då jag hoppade in från "ingenstans" och sände Sommartid under 10 veckor.

-Varför inte det räknades som ett sommarjobb? Av den enkla anledningen att jag hade ett annat jobb samtidigt. Det var en tuff sommar. Men jättekul!

Nu har jag inget annat jobb vid sidan av, så jag klarar mig under sommaren med att sommarjobba.

Det är bara ett (litet) moln på den himlen. Namnet på programmet. Vad ska det heta? Förslag mottages tacksamt. Och som alltid när det gäller sådana här saker är det bråttom. Väldigt bråttom!

En gång såg jag den två gånger...

I går såg jag "A Prairie Home Companion" på dvd för andra gången på ett par veckor. Redan när jag hittade den på varuhusets halva-priset-rea förstod jag att jag skulle gilla den. Jag menar,
med min bakgrund är det ju omöjligt att inte gilla en film som handlar om radio.
Iofs handlar inte den här filmen om radio specifikt, den handlar om... hm, svårt att sätta fingret på det faktiskt.

Men att det är ett uppskattat radioprograms sista sändning från en teaterlokal som ska rivas, vi får vara med om, det är i alla fall ställt utom allt tvivel. Filmen om denna sista föreställning, och
vad som utspelar sig under en timmes direktsändning, blev också regissören Robert Altmans (det var han som gjorde M*A*S*H) sista film.

Manus skrevs av en av huvudrollsinnehavarna, en man (programledaren) som i stort sett spelar sig själv. Lindsay Lohan spelar dotter till en sjungande Meryl Streep (kanske var det där som
hon bäddade för rollen i Mamma Mia?) och en mängd andra kända skådespelare blandas med rena amatörer som egentligen bara är sig själva. En säregen film med en alldeles egen ton. Och
gillar man dessutom amerikansk folklig musik från gränslandet mellan enkla psalmer och country, då är rullen klockren!

Blev nästan sugen på att starta en liknande radiostation. Otrendig, osmart och helt utan andra pretentioner än att ge lyssnarna en stund oglamorös underhållning med stort hjärta. Fullständigt otidsenlig med andra ord. Man kanske skulle skaffa sig en mikrofon och plats på en webserver..?