Bara ett vanligt inlägg.

Först och främst måste jag passa på att tacka för alla kommentarer efter det senaste inlägget. Det kommer absolut att komma en fortsättning, fast jag ber att få vänta ytterligare ett tag med det. Förutom att ha funderat på den eviga frågan om vem jag egentligen är, har den senaste månaden försvunnit i ett nafs. Bortsett från min rent fysiska förflyttning från Kalmar till Hampetorp, årstidens förvandling från vinter till vår och en timmes försvunnen klocktid, har inte mycket hänt. I hundraåtti!
Det är så det känns. I backspegeln är det rörelseoskärpa och tittar jag framåt är sikten begränsad.
Vilket i och för sig har det goda med sig att det borde gå aningen lättare att ägna sig åt här och nu. Så jag provar väl med det. Nu. Vi hörs sen!