Det nya året börjar den 2 januari!

Det var alltså i går, på årets första dag som jag skulle ha bestämt mig. Bestämt mig för att en gång för alla, ta tag i livet och bli en ny och förhoppningsvis bättre människa. En karaktärsfast typ med såväl solsken i blick som ett stadigt handslag. En fyrbåk i stormen, ett hurra på kalaset och en startkabel när allt egentligen är förbi.

Men hur ser det ut, den där första dagen på det nya året? Man vaknar på tok för tidigt och konstaterar att klockan är på tok för mycket, till att börja med. Ett okänt (och förmodligen självdött) djur verkar ha byggt bo i ens munhåla, husets värmesystem, eller om det är ens egen inre termostat, har fått fnatt och det känns som om temperaturen pendlar i 90-sekundersintervaller mellan plus 30 och minus fyra och allt är tämligen förvirrat och det dyker upp gamla popcorn på de mest oväntade ställen.

Frukosten äter man till lunch och lunchen struntar man i eftersom man egentligen inte är hungrig och därför måste köpa en pizza omedelbart. Med magen fylld av deg, strimlad skinka av diskutabelt ursprung och tomatsås med plåtsmak är det så dags att ge sig i kast med det nya årets första intellektuella utmaning; den femtioelfte reprisen av Ivanhoe. Samtidigt som man undrar vart backhoppningen tog vägen.

Det behövs ingen tänkare för att räkna ut att det förmodligen blir en bättre start på det nya livet om man väntar ett dygn. Till den 2 januari. Då allt är som vanligt igen.

Och här sitter jag nu. Det nya året har alltså hunnit fram till sin andra dag, världen är ny och allt är möjligt. Tidningen ligger och väntar på hallgolvet innanför ytterdörren, katten sitter och trånar framför kylskåpet och det skräller av morgonhosta som vanligt från grannen snett inunder.

Vad var det jag skulle ta tag i nu då? Hade det med matvanor att göra, eller var det något om träning eller ordning på skrivbordet? Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg.
Och förresten, det där som var en så lysande bra idé när raketerna for upp mot den svarta natthimlen häromkvällen, var inte det ganska patetisk egentligen. Om man tänker efter?

Varför ska man hålla på och ändra på en massa saker bara för att det blivit ett nytt år? Det kan ju tvärtom vara en bättre idé att känna in sig en smula i tjugohundra-elvandet och sedan, när man blivit varm i kläderna, se vad man ska ta tag i.

Så får det bli. I morgon är en annan dag, gårdagen är förbi, kommer tid kommer råd, carpe diem, simma lugnt, en dag i sänder, nuet är allt du har, sätt den bästa foten före och allt det där...

God fortsättning på det nya året!