onsdag 21 april 2010

Fortsättning på gårdagens inlägg "ur askan i elden"

Jag inser nog (när jag motvilligt tänker efter) att inte heller den här krisen kommer att förändra någonting i vårt sätt att leva. Utsläppen kommer inte att minska, utsugningen av människor kommer att fortsätta samtidigt som de rika kommer att bli allt rikare.

Dessutom lär ju snart flygbolagen komma fram till slutsatsen att hela flygstoppet var onödigt.
Redan jämförs asklarmet med t ex svininfluenselarmet såsom varande en överdriven reaktion på en osäker situation.
Rädda makthavare som ger dåligt underbyggda råd till okunniga undersåtar, som någon uttryckte det i en morgontidning (SvD?) ...

Men det vore i alla fall spännande att se vad som skulle hända om det visar sig att vi var tvungna att klara oss utan flyget, som det ser ut idag.
Ungefär som den dagen när vi inte kan använda fossila bränslen längre. Hur löser vi våra transport- och energibehov då? Just nu är det ingen som vet, eftersom den dagen ligger så oootroligt långt borta. En eller två generationer, typ.

Att utvinningen och utsläppen från den fossila bränsleansvändningen skadar oss och vår planet redan idag, är det egentligen ingen som tar på riktigt allvar.
Men den dagen den sorgen. Kommer tid, kommer råd.
Fast segelflygplan och cykeltaxi har ju ändock vissa begränsningar...

1 kommentar:

Therés E sa...

Livsstilsförändringar kräver nog att konsekvenserna riktigt kryper under skinnet på den enskilda först. Och vem är bättre än så? "Om bara det här...ska jag aldrig igen..." - och så faller man (jag) dit igen. Tills dess att konsekvensen en dag blir för stor. Fast åh, vad skönt det skulle vara med en livsstilsförändring av samhället. Ett annat tempo och andra värderingar. Tycker jag iaf,sådetså!