Flyg nyckelpiga, flyg!

Fastän det var länge sedan jag gjorde det kommer jag fortfarande ihåg känslan. Lite pirrigt, kittligt sådär. Med lagom mycket fingerfärdighet i precis rätt ögonblick kunde man få den lilla insekten att fälla ihop sina vingar igen och börja krypa. Uppåt.

Det gällde alltså att vrida handen 180 grader bråkdelen av en sekund innan nyckelpigan, som trodde att hon kommit så högt hon kunde, gjorde bruk av vingarna och försvann iväg.
Lyckades man vrida handen, utan att nyckelpigan föll av eller flög iväg, började hon åter igen att klättra uppåt.

Efter ett par tre sådana där fåfänga klättringar brukade jag tycka att det var lagom att hålla pekfingret sträckt upp i luften så att det lilla krypet kunde göra det jag aldrig skulle kunna. Flyga.

Inte sällan var det med en känsla av att att jag gjort något riktigt bra, jag släppte iväg den. I stort sett varje gång hade jag räddat den ur en verklig knipa. Den stackars pigan kanske hade kraschlandat på min tröja eller i gräsmattan. Troligtvis svårt omtöcknad och oförmögen att ta sig därifrån av egen kraft. Det var då den hjälpande handen kom till nytta!

Idag släppte jag iväg ett nytt avsnitt av jenneboradio.se Mitt alldeles egna radioprojekt på nätet.
Precis som med en liten nyckelpiga på fingret så var det inte utan en viss känsla av att jag inte bestämde allt själv om själva flygturen. Radioprogram har en förmåga att ibland leva sina egna liv. Att det blev som det blev, berodde nog inte bara på att jag gjorde som jag tänkt...

Jenneboradio.se flyger i luften på: http://www.jenneboradio.se

Ditt samtal är placerat i kö...

När min tandläkare och jag skiljs åt efter avslutad behandling så brukar det vara med hälsningsfrasen: -Ja, då ses vi om ett år igen...
Och som genom ett trollslag gör vi det. Ses efter ett år.
Men så mycket till trollslag är det väl egentligen inte. Det handlar bara om att folktandvårdens bokningssystem får en notering om att avsätta en tid och skicka ut en kallelse.

För en tid sedan fick jag den årliga kallelsen till kontroll. En titt i min egen almanacka visade att datumet inte var helt optimalt, jag skulle vara bortrest just den dagen. Att ringa och ändra tiden, till en mer passande, var inga problem. Om man nu inte tycker att det kan räknas som ett problem att behöva sitta sammalagt i en timme i telefonkö förstås. Som nummer ett i kön dessutom...

Problemet visade sig när jag berättade att jag helst såg att jag fick komma på besök under april månad. Då tog det stopp. En sådan begäran var helt omöjlig att ta ställning till... Så långt fram i tiden kan man inte boka! Jag uppmanades istället att återkomma under mars månad, med min önskan om en behandling i april.
Framförhållning är bra. Men tydligen inte hos folktandvården. I alla fall inte från patientens/kundens sida...

Idrottsgalan

Det är väl helt ok att dela ut priser till välförtjänta idrottsmänniskor. Det är helt lika ok att göra detta i samband med en gala. Men frågan är om det verkligen ska sändas i tv?
I alla fall om man ska utgå från gårdagens rätt pinsamma tillställning.
Jag tror säkert att manusförfattare och programansvariga gjort sitt bästa för att få till det. Och det är det som är problemet. Att det inte blev bättre.

Det var segt, pretentiöst och pinsamt. Jag är iofs inte något jättefan av Peter Settman, men i går kunde nog inte ens hans innersta beundrarskara vara helt nöjda. Hans bästa egenskap är inte att skapa god stämning, däremot är han bra på små elaka pikar. Och hur kul är det när det ska vara fest?
Visst, Tomas Brolin kanske har varit några kilo lättare men varför skulle han få skit för det, i en bisats från Peter Settman som tydligen inte kan hantera oväntade situationer på annat sätt än att vara elak. Riktigt dåligt.
Nu tänker jag inte spilla mer tid på idrottsgalan. Varken här och nu eller i framtiden.

Jo, en sak till förresten. Jerrringpriset. Det är fasen tragiskt att Sveriges finaste idrottpris ska delas ut på idrottsgalan. Radiosporten skulle ha kunnat gjort det helt själva, i vilken sportextrasändning som helst, och fått en värdigare inramning. Ingen skugga över prins Carl-Philip och kung Granqvist, men stämningen i lokalen när de gjorde entré var väl ungefär lika uppsluppen som bland snoriga skidåkare i den avlsutande slakmotan i en femmil i blötsnö! Då är det inte lätt...

Att Helena Jonsson var en värdig vinnare av Jerringpriset var det dock inget snack om. Grattis!

Ojojoj, nu går skam på torra land...

Upptäckte att jag varit mer än lovligt frånvarande från den här bloggen den sista tiden. Både jul och nyår har hunnit avverkas. Men nu är jag tillbaka igen!
Förhoppningsvis kommer året att bjuda på än fler glasklara tankar från den innersta utkanten (min egen hjärna alltså) än 2009. Men man kan aldrig så noga veta med en sådan som jag.

Nu är jag i alla fall på plats i Kalmar för att jobba på Linnéuniversitetet med vårens kurser i radioproduktion. Vi kör igång i morgon och som alltid är det lite spännande att få möta en grupp nya människor.

Innan jag släcker ner för idag, kan jag ju passa på att göra reklam för min egen radiostation på nätet: jenneboradio.se Surfa in vettja!