I en tidigare blogg outade jag mitt intresse för banjospel. Jag beskrev drömmen om att en dag sitta på altanen och lira tillsammans med vänner. Eller för all del, hålla hov i all ensamhet och plinka för den som till äventyrs skulle passera. Ännu dröjer det några år innan jag har åldern inne (om man någonsin får det i vår nya sköna värld) för pension men det skadar ju inte att förbereda sig.
Därav kom det sig att en 5-strängad Recording King (till extrapris) hamnade i min ägo en frusen eftermiddag i januari. Vilket jag inte ångrat! Även om mina grannar nog tyckt att jag borde det och skickat den strängförsedda plåtlådan tillbaka till samma ställe som den kom ifrån.
Hursomhelst har det blivit ganska mycket harvande med banjon i knät bara för att ens få till det allra mest grundläggande färdigheterna. Visserligen har jag långt kvar till dess att jag kan kalla mig banjospelare men jag har ändå passerat en viktig milstolpe. Det första offentliga giget! I ett partytält på fest. Med ett band!
Nu är återstår bara att lära in ytterligare ackord, få till några nya rolls och ett par coola licks, så kan det nog bli fler spelningar. Och skulle det bli tryckande varmt någon eftermiddag, kanske jag sätter mig på altanen, iförd linne och skärmmössa, och över. På att lära mig spela banjo och i viss mån på att vara pensionär. Det skall böjas i tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar