Sådan är jag

Det är väl jag som skriver? Precis så avslutade jag mina allra första inlägg på den här bloggen i oktober 2008. Det har gått några år sedan dess och även om inläggen är mer sporadiska nuförtiden än då, ställer jag mig den något retoriska frågan igen: Det är väl jag som skriver?

Jag har försökt bena ut det under förmiddagen idag. Och svaret är att det nog är jag som skriver. Eller i alla fall en del av mig. Den där delen som alltid försöker hitta en utväg, förstå sådant som kan verka krångligt eller som minns den där lilla killen som för en massa år sedan bara ville bli sedd för något annat än att han var minst av alla och dessutom läspade. Oftast är det den personen som skriver. Den kontrollerade, godkända och uppvisningbara. Den som varit någonstans och därmed har något att berätta.

Idag är det dock någon annan som får sköta ruljansen på bloggen. Han som tappat sugen.
Han brukar inte få vara med så ofta i det offentliga rummet. Men nu får han det. Han som är förbannad på att inget händer. Han som mår dåligt för att han är godtrogen och han som helst av allt vill något annat. Fast ändå samma.

En kompis brukar säga att han beundrar mitt saktmod. Han får det att låta som något bra. Och ibland kan jag hålla med om att det är en bra sak att vara saktmodig. Det är ett vackert ord dessutom. Men just idag känns det som att saktmodig lika gärna kan betyda oföretagsam.

Förmodligen är det helt normalt att känna sig låg ibland. Att det är en lika viktig del av att vara människa som att vara glad. Problemet är bara att jag fått för mig att jag måste vara glad hela tiden. Glad, lyckad, duktig och tillfreds. Just nu är jag väldigt långt från det. Även om jag sitter i huset som jag till större delen byggt själv, har jag svårt att i det här ögonblicket känna mig stolt över det. Det hjälper inte att utsikten över sjön är närmast magisk, när det enda jag vill är att vända ryggen till allt och bara sova.

Jag har ingen uppmuntrande slutkläm på det här. Konstaterar bara att det är en oerhört vacker dag i dag, sett till vädret och att jag är trött och min själ är grå.

– Och du, det är jag som skriver!