Hursomhelst, inköpet av en digital systemkamera (Canon EOS 450D) gjorde att det blev både roligt och viktigt att fotografera igen. Jag har ju hållit på med foto som någon slags hobby sedan tidigt sjuttiotal och även jobbat professionellt i fotobranschen, både som fotograf och administratör, under närmare 8 år av mitt liv, så det är kanske inte så konstigt att jag ständigt återkommer till det nödvändiga i att försöka fånga världen på en 125-dels sekund.
EOS:en är jag otroligt nöjd med. Den har de funktioner jag behöver och låter mig ta de bilder jag vill. Vad mer kan man egentligen begära? Inte mycket. Utom möjligen i de fallen jag är på resande fot. Då känns den ibland lite stor. Och har man den hängandes över axeln som pockar den ju även på lite uppmärksamhet. Antingen från mig, genom sin storlek och tyngd, eller från omgivningen genom sitt utseende. I alla fall känns det så.
Därför känns det också helt rätt att komplettera systemkameran med något som är aningen smidigare. Ungefär som den gamla IXUS:en, fast med bättre bildkvalitet. Så nu sitter jag här och väntar på ett SMS från ICA (eller vart paketet nu hamnar någonstans) om talar om att jag har en försändelse att hämta. En Fujifilm X10 blev det. En kamera i glas och metall som man kan hålla mot ögat när man komponerar sin bild. Retro säger en vissa. Klockrent säger jag! Om några dagar vet jag om alla positiva recensioner talat sanning. Återkommer med bildbevis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar