På skoj?

Facebook är som samhället i stort. Där finns bra saker och där finns mindra bra saker. Trevliga människor och lite mindre trevliga människor. Vi som hänger där är nyfikna, korkade, blyga, utåtriktade, hemliga, släkt, kompisar, främlingar... ja, som samhället i stort.

På FB kan man starta grupper. Grupperna bildas oftast utifrån en tanke eller ett syfte. Tanken kan vara att alla som delar ett visst intresse kan vara med i en grupp. Ibland finns gruppen för att initiativtagaren ska göra något speciellt om gruppen blir tillräckligt stor. Andra syften kan vara att man vill visa på en orättvisa i samhället eller helt enkelt bara vara lite galen. Precis som i samhället i stort.

Tidigare idag blev jag varse en grupp tack vare att en "vän" till mig på FB hade blivit medlem där. Så här presenteras gruppen "Förbjud cyklister i Örebro"

Namn: Förbjud cyklister i Örebro stad
Kategori: Organisationer - Mänskliga rättigheter
Beskrivning: Är så förbannat trött på alla cyklister som far å flänger mitt i vägen när jag kommer i min stadsjeep i 130km/t 10min försenad till jobbet, å måste tvärnita så min nyinköpta kaffelatté sitter i hela vindrutan. För att det kommer en satans cyklist med I-pod i örat å är halv blind som bara cyklar rakt ut..... NÄSTA GÅNG BROMSAR VI INTE!!!!
Sekretesstyp: Öppet: Allt innehåll är offentligt.


Gruppen har 48 medlemmar. En ganska liten grupp alltså. En ganska liten grupp som man dessutom kan strunta i, eftersom den som har skapat den inte verkar ha gjort det på fullaste allvar. Eller?

Själv kunde jag trots allt inte strunta i den, när jag väl upptäckte att den fanns. Och det beror enbart på det förtäckta hotet som avslutar beskrivningen av gruppen; NÄSTA GÅNG BROMSAR VI INTE!!!!

48 personer har alltså gått med i en grupp på FB och därmed gjort offentligt att de mycket väl kan tänka sig att köra över en annan människa bara för att den är cyklist... Byt ut ordet cyklist mot jude eller muslim. Hur känns det? Byt ut ordet cyklist mot barn eller pensionär. Byt det mot kvinna eller man, mot... Ja, vem ska det vara okej att köra över egentligen? Och vem eller vilka har tolkningsföreträde?

Drar jag för stora växlar på det här nu? Det är ju bara en plojgrupp på FB. På skoj, liksom.
Jag minns (för alltid) när en av mina sk kompisar i klassen på mellanstadiet, bar omkring på mig upp-och-ner, hållandes om mina anklar en eftermiddag på kolstybbsplanen i Stjärnhusen. Anledningen till att han gjorde det, var bara för att det var möjligt. Jag var liten till växten, ganska klen och saknade bollsinne. När jag hängde där allt rödare i ansiktet och allt mer omtumlad och bad honom släppa ner mig, vilket han gjorde på ett sådant sätt att min skalle och nacken fick ta hela smällen, såg det väldigt roligt ut.
I alla fall att döma av hur de som såg alltihopa reagerade. Jag vet inte vilket som gjorde ondast. Den fysiska smällen mot backen, eller smärtan som förmedlades av hånskratten och visade att jag verkligen var så ensam som jag ofta kände mig som barn...

Den här händelsen var den enda av det slaget som jag berättade om hemma, för mina föräldrar. När han som gjorde det, konfronterades med historien sa han att det bara varit på skoj. Liksom.

Det är förmodligen därför som jag inte kan se det roliga i att det finns en grupp på FB, där 48 personer förenas av tanken att vissa människor kan man göra vad man vill med. Köra över till exempel. Även om det bara är på skoj!

Egen radio

Det blev en ganska lång dag, onsdagen den 3 februari. Uppe med tuppen för att vara med om studiebesök nummer två på SR Kalmar för att sedan försöka bota förkylningen med att ta det väldigt lugnt under förmiddagen. Efter det väntade ett pass på Linnéuniversitet. Ett i sanningens namn ganska lugnt pass. Handlade mest om att finnas till hands om någon behövde mig.
Det drar ju ihop sig till det första, riktigt skarpa läget för studenterna. Och har man aldrig gjort radio förut, så kan det nog pirra lite. Men jag tror att det kommer att bli bra. Det brukar bli det. Och pirret hör till!

Även avslutningen av dagen gick i radioproducerandets tecken. Jag själv kände mig plötsligt väldigt tvungen att producera ett nytt avsnitt av jenneboradio.se. Om det var en bra idé eller inte, kan du höra här: WWW.JENNEBORADIO.SE

Abstinensdags igen.

Var och studiebesökade hos SR Kalmar nu på morgonen tillsammans med en grupp studenter. Strax före klockan sju samlades vi utanför byggnaden som av någon för mig outgrundlig anledning kallas Valfisken.
Efter att ha blivit insläppta tillbringade vi den följande timmen med att hänga i morgonstudion tillsammans med programledaren Maria Skagerlind och sidekicken Anders Almgren.
Det är som att komma hem. Eller kanske ännu hellre, som att komma tillbaka. Som att komma tillbaka till släktingarna i Norrland när man var liten.

Igenkänningsbart fast nytt. Morbror Sixtens grå traktor var utbytt mot en blå. Hundvalpen hade blivit stor och ville helst vara för sig själv efter att ha nosat en välkommen. Höhässjningen som vi hjälpte till med förra gången vi var där, för tre år sedan, var avslutad för en vecka sedan. Kartongen med gamla Kalle Anka och Mad i den avlånga garderoben med snedtak bakom storkusinens rum fanns kvar.

Ungefär så var det att kika in i en av landets coolaste radiostudios igen. Glasväggen ut mot gatan, mixerbordet, programledaren som hämtar kaffe och käkar banan under nyhetssändningen. Den sekundkorta koncentrationen just när hörlurarna åker på och den gröna lampan tänds direkt efter sportsändningen. Det som ska vara fanns där.

Men soffan hade de slängt ut. Ett par vita, något strama barstolar hade ersatt. Ett par kaffekoppar på ett bord, morgonens tidningar i en utläst hög och det avlägsna ljudet av ett telefonsamtal nere på redaktionen.

Allt var som vanligt men ändå helt nytt. Precis som en morgonsändning i radio ska vara. Som vanligt, men ny.

Just när jag är där längtar jag tillbaka. Tillbaka till mina egna morgonsändningar i Örebro. Tillbaka till känslan av att vara först. Få komma till jobbet innan plogbilarna och stadsbussarna kört igång. Slänga käft med nyhetssändaren över morgonens första kopp kaffe strax efter klockan fem. Få vara oförskämt pigg redan innan kvart över sex en måndagmorgon.

Tack för titten, SR Kalmar. Jag dyker upp med ett nytt gäng i morgon igen.
Och vem vet, kanske kommer någon av de här två dagarnas besökare i framtiden själv, få uppleva den där speciella känslan av att kunna kontrollera kaos, som man kan få efter en lyckad morgonsändning...
Jag hoppas det.

PS. Så här gick det till under en av mina sista ordinarie sändningar av programmet Frukost i SR Örebro: FRUKOSTFILMEN