Hörde om en forskare idag. Han hade studerat apors beteenden. Studien handlade om att apor faktiskt kan luras. Medvetet lura andra medlemmar i flocken för att själva tjäna på det. I korthet handlar det om att aporna tjoar på ett visst sätt när det dyker upp något illasinnat rovdjur i närheten.
Ibland utstötte man de här lätena även när det inte hotade någon fara, till exempel när man käkade frukt. Det som då hände var att flocken tog till flykten, med ledarna i spetsen. Då kunde den (eller de) som ropat på vargen i onödan dröja sig kvar och sno åt sig av de övergivna godsakerna. Godsaker som annars apor med högre rang i flocken skulle ha ätit upp.
Ponera att du har en fabrik som tillverkar en vara som inte kan säljas på öppna marknaden utan att högre ort gett klartecken. Då har du förmodligen ett problem. Ända till dess att du lyckats övertyga höga vederbörande om produktens förträfflighet. Eller nödvändigheten för allas bästa av att produkten verkligen kom ut på marknaden.
I det läget skulle det vara frestande att tänka tanken att ropa på vargen. För chansen är trots allt ganska stor att tillräckligt många överordnade apor i flocken kommer att låta sig luras, med påföljd att även resten av gänget kommer att tro att det är sant. Att vargen kommer. Massvaccinering, någon?
Välkommen att dela mina glasklara tankar om allting i hela världen och lite till! Det är väl jag som skriver?
tisdag 21 juli 2009
onsdag 15 juli 2009
Närvaro
Jag var på mitt fjortonde år och satt i en eka vid en vassrugge i Stora Lelången i Dalsland. Luften var frisk efter regnet och det var en perfekt kväll för mete. Jag stirrade koncentrerat på flötet. Men jag såg aldrig om det rörde sig. Jag var nämligen inte där.
Jag var på väg till månen. Som en av de tre astronauterna i Apollo 11 skulle jag få gå på månen. Den 16 juli är det 40 år sedan jag satt där i båten. Jag är fortfarande på väg... Och jag minns precis hur det kändes.
Jag var på väg till månen. Som en av de tre astronauterna i Apollo 11 skulle jag få gå på månen. Den 16 juli är det 40 år sedan jag satt där i båten. Jag är fortfarande på väg... Och jag minns precis hur det kändes.
tisdag 7 juli 2009
I selen igen!
Fasen vad kul det var! Att vara tillbaka i studion igen. Tror inte att det märktes alltför mycket att det var ett halvår sedan sist. Jag gillar verkligen att vara i direktsändning. Att få bygga programmet samtidigt som det sänds. Nu ska jag njuta varje stund av de 28 program som återstår innan det är över för den här gången.
Etiketter:
ett annat program,
p4,
radio,
sr örebro
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)