onsdag 26 november 2008

Ekonomiska krisen.

Åkte bil häromdagen med en man i byggbranschen. Av bara farten kom vi in på det ekonomiska världsläget. Han och hans företag såg trots allt ganska ljust på framtiden. De hade nämligen fått kontrakt på några byggen i Norge, vilket gjorde att man trodde sig kunna övervintra där. Här hemma blir det nog tufft, trodde han. Och liksom i förbifarten sa han någonting om att det ofta blir tvärstopp i Sverige när det händer något med ekonomin runt om i världen.

-Alla slutar liksom upp med allting, samtidigt.

Så kanske det är. Varslen duggar tätt och hela samhällen verkar förvandlas från välmående bruksorter till deprimerande utflyttningszoner fortare än vad man hinner säga reporänta.

Det är ju två saker man slås av i det här läget. Det ena är att vi verkar ha producerat en himla massa varor och tjänster som ingen egentligen har behövt, efter som efterfrågan tydligen upphört helt, nu när ingen plötsligt tycker sig ha råd.

Det andra är att man nog kan misstänka att en och annan passar på att göra kostymen mindre nu i kristider, när det inte märks på samma sätt att man vill göra sig av med folk. -Alla andra skär ju också ner, till slut drabbades även vi av den vikande konjunkturen...

Överfyllda orderböcker i våras förbyttes till ett ingenting en månad före jul. Vad händer om/när konjunkturen vänder? Får man tag i sin välutbildade, erfarna arbetskraft då?

Ja, det tror jag. Via bemanningsföretagen.

Inte minst tror jag att nästa konjunkturuppgångs villiga arbetare och tjänstemän kommer att vara projektanställda i ännu större utsräckning än dagens. Eftersom det är mer praktiskt, och ekonomiskt så. Konjunktursvängningarna kommer förmodligen att bli både tätare och mer kraftfulla än vad vi sett hittills. Ungefär som man säger att väderleksväxlingarna kommer att bli framöver. På och av. Av och på.

I de lägena kommer man heller inte att, som i dag, flytta på fabriker från ett land till ett annat beroende på var det blir billigast att procducera, utan man kommer att satsa på något som är nästan lika lättrörligt som pengar. Nämligen människor!

Och då kan vi verkligen börja snacka om en global ekonomi. En värlsdomspännande lågprismarknad där överflödet på just människor kommer att se till att såväl varor som tjänster kommer att kunna produceras än billigare, än snabbare... Frågan är bara vem som kommer att hjälpa den lilla byggfirman att övervintra i Norge och rån vilket land sjuksköterskan kommer och var i världen din lönekontorist sitter (om du fortfarande har jobb)?

Samtidigt ökar väl i och för sig mäjligheten att du får höra livet i Finnskogarna på dragspel utanför köpcenter och varuhus. För frågan är hur långt det kommer att löna sig att resa, bara för att jobba som gatumusikant?

Kanske borde jag plocka ner mitt dragspel från vinden redan nu..? Skadar ju inte att vara förberedd!

tisdag 18 november 2008

Näringslära

Det var medlemsmöte på min cykelklubb i går kväll. Bland annat bjöds på en föreläsning om kost och näringslära. Mycket intressant och lärorikt!
Inser att det är både enkelt och komplicerat, det här med vad man ska äta för att må bra Enklast handlar det om att äta en allsidigt sammansatt kost som inte innehåller mer energi än vad kroppen behöver.
Aningen mer komplicerat blir det om man är en hårt satsande idrottsutövare mitt i karriären.

Men för mig var föreläsningen både en rolig och nyttig påminnelse om ordspråket för mycket och för litet, skämmer allt!

För dig som vill ha det hela i rubrikform kommer det här: Sov dig smal! Apropå att kroppen kör med sitt favoritbränsle fett, när man sover.
Ät fett, bränn fett! Apropå att en kropp som får för lite fett genom maten, undviker att använda fett i depåerna som bränsle. Vill inte slösa i onödan om man inte vet att man får mer.

Nu ska jag bränna lite fett tror jag (sova middag alltså)!

måndag 17 november 2008

En gång såg jag den två gånger...

I går såg jag "A Prairie Home Companion" på dvd för andra gången på ett par veckor. Redan när jag hittade den på varuhusets halva-priset-rea förstod jag att jag skulle gilla den. Jag menar,
med min bakgrund är det ju omöjligt att inte gilla en film som handlar om radio.
Iofs handlar inte den här filmen om radio specifikt, den handlar om... hm, svårt att sätta fingret på det faktiskt.

Men att det är ett uppskattat radioprograms sista sändning från en teaterlokal som ska rivas, vi får vara med om, det är i alla fall ställt utom allt tvivel. Filmen om denna sista föreställning, och
vad som utspelar sig under en timmes direktsändning, blev också regissören Robert Altmans (det var han som gjorde M*A*S*H) sista film.

Manus skrevs av en av huvudrollsinnehavarna, en man (programledaren) som i stort sett spelar sig själv. Lindsay Lohan spelar dotter till en sjungande Meryl Streep (kanske var det där som
hon bäddade för rollen i Mamma Mia?) och en mängd andra kända skådespelare blandas med rena amatörer som egentligen bara är sig själva. En säregen film med en alldeles egen ton. Och
gillar man dessutom amerikansk folklig musik från gränslandet mellan enkla psalmer och country, då är rullen klockren!

Blev nästan sugen på att starta en liknande radiostation. Otrendig, osmart och helt utan andra pretentioner än att ge lyssnarna en stund oglamorös underhållning med stort hjärta. Fullständigt otidsenlig med andra ord. Man kanske skulle skaffa sig en mikrofon och plats på en webserver..?