I egenskap av ordförande i Novemberdisets Vänner hälsar jag härmed årets dimmigaste, disigaste och minst omtyckta månad välkommen. Det är nu vi nollgradsepikuréer fäller upp kragen på den slitna jackan och ger oss ut på strövtåg. Till synes utan mål promererar vi omkring i en allt mer fuktmättad luft och njuter av att våra glasögon förvandlas till kalejdioskop, att kunna känna en inre frid i en alltmer uppjagad omgivning.
November är en trettio dagar lång respit från kalender- och årstidsbundna måsten. Båtarna ligger på land, gräsklipparna är parkerade längst in i garaget och ingen behöver leta sig fördärvad efter solglasögonen som inte ligger där de borde. Vem bryr sig?
Att de flesta jag känner hatar november, gör mig ingenting rent personligt. Däremot kan jag tycka att det är lite synd att så många lägger så mycket energi på att sucka och klaga. Varför det? Rent logiskt borde livet bli lättare om man bara bestämde sig för att gilla läget. Ok, det är grått -det är november!
Om inte annat kan ju den klentrogne då trösta sig med att om novembervädret trots allt inte skulle bli som det brukar, kan det bara bli bättre. Själv gillar jag det som det är. Mulet, kulet, grått och lite småtrist. En perfekt fond* för det skådespel som kallas livet!
_____________________
*En fond är den del av en scenbild som finns längst bak. Den består oftast av tyg, och kan vara målad speciellt för scenografin, eller svart.Fonden kan också vara en fast vägg, eller natur om det är en utomhusscen. [wikipedia]
Välkommen att dela mina glasklara tankar om allting i hela världen och lite till! Det är väl jag som skriver?
Visar inlägg med etikett dimma. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dimma. Visa alla inlägg
onsdag 3 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)