Inget speciellt.

Det är måndag. Inget konstigt med det. Måndagar dyker upp med en viss regelbundenhet, oftast efter söndagar, alltid före tisdagar.
Häromdagen, i fredags, slogs det rekord här på bloggen. Tre gånger så många som vanligt, var här. Det var kul. Men nu är det vardag igen...

I morgon är det tisdag. Inget konstigt med det. Tisdagar dyker upp med en viss regelbundenhet, oftast efter måndagar, alltid före onsdagar...

Snabba tankar

Finns man inte på nätet, så finns man inte i verkligheten! Gammalt djungelordspråk från det sena 1990-talet. IT-konsulter var som rockstjärnor och bredbandsförespråkare betraktades som nyfrälsta, goda missionärer som alla hade skådat ljuset och inget hellre önskade än att vi skuööe skåda samma ljus. De vill iofs ha våra penar också, men det är ju en värdslig sak i sammanhanget.

Nu i bloggandets och masspublicerandets tidevarv så räcker det inte bara med att finnas. Man måste interagera. Eller rättare sagt så måste man erbjuda interaktion för att det ska vara riktigt bra. Ungefär lika riktigt bra som i den riktiga verkligheten. Jag sträcker ut våfflan och säger -goddag... varpå en annan människas våffla sträcks ut mot min, och hälsningen återgäldas med ett -goddag.

Det kanske inte funkar på det viset mellan alla människor, hela tiden, har vi hört på sistonde. Men principen är sådan i alla fall.

Samma slags interaktivitet måste finnas på nätet. Kommentera bloggningen, tack! Annars så fattar ju inte någon annan än du och jag att det finns folk som läser den här sidan!

Tidigare idag skapade jag en fanclub för radioprogrammet Frukost. Självklar hemvisst för denna supporterklubb är naturligtvis FB. Facebook!
Så nu finns vi där och är jätteglada för de 15 första medlemmarna! Vi pratar om ett genombrott och är jätteglada. Samtidigt som vi nästan glömmer bort att vi gör det morgonprogram som en övervägande majoritet av de som lyssnar på radio i Örebro län, har som sitt favoritprogram.
Hur man än räknar! Det är coolt. Till och med coolare än webben. Nästan.

Vi syns på Facebook!

Vissa saker måste man visst göra...

Om man inte syns så finns man inte, gammalt marknadsföringsordspråk. Om man syns blir man uppäten, gammalt djungelordspråk.
Likt åsnan mellan hötapparna slits jag mellan dessa båda ytterligheter i tillvaron. Hur ska jag göra? Hur vill jag ha det? Synas eller ätas?

Men eftersom jag har gett mig katten på att det är bättre att synas än att ätas, så får det bli så. Synbarheten framför allt.

Det är därför jag har klistrat in nedastående textsträng i min för övrigt helt självständigt fristående blogg.


Jag har placerat min blogg i Örebro på bloggkartan.se

Det var det!
För det är väl jag som skriver?

Vad ska jag välja?

Efter gårdagens premiärbloggning så känns det som att det-är-nu-det-börjar. En bloggning är ingenting, två är helt plötsligt dubbelt så mycket. Det är inte det att det fattas ämnen att skriva om, absolut inte! Men jag kan inte välja. Just nu funderar jag som bäst på om jag ska försöka förklara varför världens börser verkar ha fått spel, eller om det är Blondinbellas återkomst till bloggeriet, efter två veckors rehabilitering för utmattning, som ska avhandlas.

Jag tror jag sover på saken, så får det sortera ut sig självt under min middagsslummer. Återkommer om ett par timmar.
Over and out! zzz zzz zz z...