I dag för 39 år sedan skulle jag ha tagit studenten. Även om jag inte minns själva dagen i detalj, bär jag med mig känslan av den. Jag hade alltså hoppat av gymnasiet efter bara en och en halv termin. Egentligen handlade det bara om ett sabbatsår från början men eftersom jag inte infann mig till uppropet efter det där året, så hade jag per definition hoppat av. Fast det var inte förrän just den där examensdagen 1973 som jag insåg det. Det behövdes att jag såg några av mina uppklädda gamla klasskamrater, sittandes i baksätet på en vit nedcabbad Cadillac på Drottninggatan i Örebro, för att jag skulle förstå.
Jag stod alltså en stund och tittade på den ändlösa kortegen av björkrisprydda fordon och hörde skrålet om den ljusnande framtid och funderade på hur det nu skulle gå. För dem och för mig. Sedan kickade jag igång moppen och for iväg till busstationen för att hämta korrektur från Karlskogakuriren. Jag hade ju ett jobb att sköta.
Och med det vill jag skicka med ett stort grattis till alla som tar studenten idag!
Samtidigt som jag med ålderns och erfarenhetens rätt bara påminner helt stillsamt om att den här dagen varken markerar början eller slutet. Oavsett om betygen blev bra eller dåliga.
Eller om du liksom jag en gång, står bredvid och tittar på …
