När man vaknar en måndagmorgon och det första som far igenom huvudet, är tanken på ett bortglömt löenord, då kan man ju börja undra. Och det har jag gjort sedan dess. Undrat, funderat, associerat. Inget har hjälpt. Lösenordet är och förblir borta.
Men lösenordshjälpen då?
-Jaha, du menar den där funktionen som via ett mail sänder en länk för återställning? Jo, den kan man ju alltid använda. Om det inte var så att det inte kommer någor mail. Förmodligen beroende på att den mailadress som användes när jag reg:ade kontot ifråga, inte funkar längre pga byte av internetleverantör för några år sedan.
Så här sitter jag nu. Med laptopen i knät i sängen och funderar över ett lösenord som inte längre verkar finnas. I och för sig är det inte helt borta. Datorn minns det fortfarande. Men inte jag. Vilket betyder att jag närsomhelst riskerar att inte komma åt ett visst litet konto (inte det här dock) så fort datorn får för sig at det är dags att bli lite nollställd igen. Ungefär som jag är för närvarande.
Å andra sidan kan man ju se det som spänning i vardagen. Living on the edge. Typ.
God morgon!
