Häromdagen var jag och handlade på ett av stadens byggvaruhus. Jag har vid mina tidigare besök där förundrats över att de skriver "Käre gäst" på sina handtextade blädderblocksmeddelanden till oss kunder i butiken. Gäst är man väl när man tar in på hotell, eller beställer in mat på restaurang?
På en bygghandel är man kund. Eller möjligen besökare. Inte gäst, för tusan!
Som sagt, häromdagen skulle det handlas en massa saker. När det kom till stuprören, så visade det sig att facket med den dimension av rör som jag sökte var tomt. En ung man i drive-in-kassan kollade lagersaldot och kom fram till att man nog skulle kunna hitta rätt slags rör högst upp i en hylla.
Han ringde efter en annan kille som strax dök upp och avlossade följande kärnfulla fråga:
-Käre gäst, är det ni som ska ha stuprör?
Precis så: Käre gäst, är det ni som ska ha stuprör... Jag blev både gästad och niad. I en och samma mening. Och förstummad!
Två dagar senare besökte jag ett telekomföretags lilla butik för att kolla upp en sak angående mitt mobiltelefonabonnemang.
-Vad har min herre för personnummer?
Precis så: Vad har min herre för personnummer... Nu blir man herrad också.
Vad är det som har hänt? Vart är vi på väg? Vem har bestämt det?
Oavsett vem, vad eller vilket, så gillar jag det inte!
Jag var ju för fasen med och motionerade i Vasaskolans elevråd om att vi skulle införa rätten att använda du som tilltalsord mellan oss elever och lärarna på skolan! För en bättre och jämlikare värld! Och så händer detta... Suck!
Vad är det för fel på DU?
