Ständigt dessa lösenord.

När man vaknar en måndagmorgon och det första som far igenom huvudet, är tanken på ett bortglömt löenord, då kan man ju börja undra. Och det har jag gjort sedan dess. Undrat, funderat, associerat. Inget har hjälpt. Lösenordet är och förblir borta.
Men lösenordshjälpen då?
-Jaha, du menar den där funktionen som via ett mail sänder en länk för återställning? Jo, den kan man ju alltid använda. Om det inte var så att det inte kommer någor mail. Förmodligen beroende på att den mailadress som användes när jag reg:ade kontot ifråga, inte funkar längre pga byte av internetleverantör för några år sedan.

Så här sitter jag nu. Med laptopen i knät i sängen och funderar över ett lösenord som inte längre verkar finnas. I och för sig är det inte helt borta. Datorn minns det fortfarande. Men inte jag. Vilket betyder att jag närsomhelst riskerar att inte komma åt ett visst litet konto (inte det här dock) så fort datorn får för sig at det är dags att bli lite nollställd igen. Ungefär som jag är för närvarande.

Å andra sidan kan man ju se det som spänning i vardagen. Living on the edge. Typ.
God morgon!

Livesändning på fredag morgon!

Nu är det dags att sända webbradio live igen. Efter en högst ovetenskaplig undersökning på Facebook, visade det sig att en majoritet av de svarande önskade sig en morgonsändning. Därmed blir det en morgonsändning! Kommer att hålla i den sändningstiden under ett antal veckor för att se om det finns något intresse i ett längre perspektiv, för ett direktsänt morgonprogram av den här typen.

Det blir sedvanligt morgonsnack varvat med kommentarer från lyssnarna. Från och med fredag kommer man även att kunna ringa in till studion med hjälp av Skype. Skypenamnet är JENNEBORADIO, så klart. Länken till sändningen hittar du här: http://mixlr.com/m/7cs
Vi hörs!

Om att googla sig själv.

Brukar du googla ditt eget namn? Jag gör det regelbundet. Inte för att jag tror att jag skulle dyka upp i diverse skumma sammanhang på nätet, utan bara för att se vad man ser. Ungefär som att kasta en blick efter sig själv, när man passerar ett skyltfönster på stan.

För det mesta dyker mitt namn upp i sammanhang som jag själv kontrollerar. Typ länkar till den här bloggen, eller till någon artikel som skrevs på den tiden jag arbetade som programledare vid Sveriges Radio och var en lite mer publik person, än vad jag är nu.

Men då och då hittar jag något nytt. Som häromdagen till exempel. I en blogg som heter "Säljledning och kvalificerad försäljning -om säljteknik, kommunikation, ledarskap och psykologi" och drivs av Sophie Brömster, dök plötsligt mitt namn upp i ett stycke som handlade om att nå fram med budskapet.

Det var ett citat från ett referat som skrevs efter att jag hållit en föreläsning i just det ämnet (att nå ut med budskapet), för en grupp landstingsanställda under en konferens i Örebro våren 2011. Ett citat som ett halvår senare hamnade på någons blogg för att strax därpå återupptäckas av mig själv. Snacka om att nå ut ;-)

Som sagt, det är intressant att googla sig själv då och då. Men för det mesta hittar man inget annat än det som man redan visste. Ungefär som att se sig själv lite från sidan i ett skyltfönster på stan.