Vår i luften!

Det är visserligen bara annandag jul men ändå... Snart är våren här med ystra småfåglar, vitsippor och sommardäck. Och bara för att vara riktigt beredd den här gången (också) har jag varit ute i garaget och kollat att motorcykeln startade som den skulle. Vilket den naturligtvis gjorde! Bilden är från resan till Holland GP i Assen häromåret. Petter Torgå fotade och jag har för mig att vi var på hemväg just här.


Vart det bär av sommaren 2013 har jag ingen aning om men som det känns nu ska jag försöka köra så mycket motorcykel det bara är möjligt. De senaste somrarna har det inte blivit så mycket som jag önskat, mest beroende på att de flesta resor jag gjort gått till eller ifrån en bygghandel. Visserligen är motorcyklar mer praktiska än vad många icke-knuttar tycks tro, fast när man ska transportera byggvaror är de inte helt hundra. I alla fall inte när det gäller större grunkor än skruvar och spik.

Med det så passar jag på att önska alla en god forsättning på julen och ett riktigt Gott Nytt År!

Konsten att spela rasismen i händerna

 Läste precis på NA.se om att man i Laxå förbjudit pepparkaksgubbarna i Kanalskolans luciatåg. Sången "vi komma, vi komma från pepparkakeland" är också förbjuden.
Anledningen till detta sägs vara att man är rädd att någon ska ta illa upp.

Man har i och med det just lyckats med att få ganska många att ta illa upp. Inte minst på de sociala medierna kan man läsa i kommentarer till artikeln att detta är ytterligare ett tecken på att man inte längre får göra något som har med svenska traditioner att göra, utan att blir betraktad som rasist. Så extrapoleras kommentarer och åsikter och sedan är man vips är man främling i sitt eget land och järnrörshögern beöver inte röra ett finger för att få nya proselyter.

Att påstå att någon har otur när den tänker, är en ganska snäll omskrivning för ren dumhet. I det här fallet tror jag inte man tänkte alls. Hoppas inte det i alla fall. För gjorde man det, är det värre än jag trott.

[EDIT] Ett par timmar efter att jag skrev ovanstående, låter skolan hälsa i Expressen att det är helt ok med pepparkaksgubbar i luciatåget. Allt berodde på ett missförstånd...
Hade de valt att kommentera händelsen redan i ursprungsartikeln i NA, hade det varit något mera klädsamt och tanken på en efterhandskonstruktion hade förmodligen inte börjat susa omkring ute i cyberrymden. Följd av en mängd bondförnuftiga kommentarer om att man måste ta seden dit man kommer, annars kan man lika gärna stanna kvar där man hör hemma.

Och så får främlingsfientligheten ytterligare vatten på sin kvarn och den bruna färgen leder inte tanken bara till en välgräddad knaprig liten kaka som man sägs bli snäll av att äta. [/EDIT]

____________________________
extrapolera

1. (matematik, statistik) dra slutsatser om förhållanden i ett område man inte studerat, på basis av vad man vet om något näraliggande område

   Även om man inte kan förutsäga vad som kommer att hända i framtiden, så kan vi extrapolera från vad vi vet om dagens samhälle för att få en ungefärlig bild. [wikipedia]
   

Sådan är jag

Det är väl jag som skriver? Precis så avslutade jag mina allra första inlägg på den här bloggen i oktober 2008. Det har gått några år sedan dess och även om inläggen är mer sporadiska nuförtiden än då, ställer jag mig den något retoriska frågan igen: Det är väl jag som skriver?

Jag har försökt bena ut det under förmiddagen idag. Och svaret är att det nog är jag som skriver. Eller i alla fall en del av mig. Den där delen som alltid försöker hitta en utväg, förstå sådant som kan verka krångligt eller som minns den där lilla killen som för en massa år sedan bara ville bli sedd för något annat än att han var minst av alla och dessutom läspade. Oftast är det den personen som skriver. Den kontrollerade, godkända och uppvisningbara. Den som varit någonstans och därmed har något att berätta.

Idag är det dock någon annan som får sköta ruljansen på bloggen. Han som tappat sugen.
Han brukar inte få vara med så ofta i det offentliga rummet. Men nu får han det. Han som är förbannad på att inget händer. Han som mår dåligt för att han är godtrogen och han som helst av allt vill något annat. Fast ändå samma.

En kompis brukar säga att han beundrar mitt saktmod. Han får det att låta som något bra. Och ibland kan jag hålla med om att det är en bra sak att vara saktmodig. Det är ett vackert ord dessutom. Men just idag känns det som att saktmodig lika gärna kan betyda oföretagsam.

Förmodligen är det helt normalt att känna sig låg ibland. Att det är en lika viktig del av att vara människa som att vara glad. Problemet är bara att jag fått för mig att jag måste vara glad hela tiden. Glad, lyckad, duktig och tillfreds. Just nu är jag väldigt långt från det. Även om jag sitter i huset som jag till större delen byggt själv, har jag svårt att i det här ögonblicket känna mig stolt över det. Det hjälper inte att utsikten över sjön är närmast magisk, när det enda jag vill är att vända ryggen till allt och bara sova.

Jag har ingen uppmuntrande slutkläm på det här. Konstaterar bara att det är en oerhört vacker dag i dag, sett till vädret och att jag är trött och min själ är grå.

– Och du, det är jag som skriver!